Ryska bombningar ställer till det igen

LARS-ERIK ÖLLER. Medierna är fulla av information och ställningstaganden om den kris som på nytt uppstått vid den turkisk-grekiska gränsen. Man skildrar de hemskheter som sker där och kritiserar hårt den turkiska regimen, delvis också den grekiska.

Jag tycker mig dock sakna kritik gentemot ursprunget till allt detta onda. Vill man nämna ett enda namn så blir det utan tvekan: Vladimir Putin. Han började med att terrorstämpla de demokratiska och fredliga demonstationerna mot tyrannen Bashar och stödde denne även med vapenhjälp. När Bashar trots det höll på att förlora det inbördeskrig han själv startat, ryckte sagde Putin in som den ädle räddaren i nöden. Ett fullständigt nederlag för Bashar skulle ha kunnat äventyra ryssarnas Medelhavsbas i Syrien. Skulle ett öppet ryskt ingripande lyckas skulle däremot Syrien kunna bli ett slags nytt Tjetjenien, där fasaderna på nybyggda kulisshus skulle prydas med jätteporträtt av Bashar och Putin.

Den viktigaste vinsten skulle man inhösta genom att starta en flyktingvåg, som skulle söka sig till välmående, humanistiska länder i Europa, just dem och deras kritik som Putin allra helst ville slippa. Det kunde också leda till splittring i Europa, där EU och NATO skulle knaka i fogarna, inte minst med en NATO-kritisk president i USA.

Allt lyckades, ja över förväntan! Bombningar av tättbebyggda samhällen, där favoritmål för de ryska flygarna är sjukhus, skolor, förskolor och bostadshus ledde, som väntat, till panikflykt. Detta var hösten 2015 och har fortsatt i mindre skala efter det, för att nu igen öka. Man hade i västvärlden kunnat förvänta sig en mycket kraftig protest, men man var ju 2015 upptagen med att protestera mot Putins brott mot Ukraina och demokratiutvecklingen där, förstås helt berättigad kritik den med.

Borde vi inte skicka fakturan till Kreml för allt det vi lägger ut för att klara av flyktingarna? Att vi nu även tvingas överge vissa av våra humanistiska principer går inte ens att ersätta i pengar.

Åtminstone kunde väl någon säga något.