Ryssland förbjuder politik

KALLE KNIIVILÄ. Nu har den ryska regimen officiellt jämställt oppositionell verksamhet med extremism och därmed i praktiken förbjudit all politik utanför de fyra tillåtna partier som styrs från presidentens kontor. Det är den praktiska innebörden av onsdagskvällens domstolsbeslut som förbjuder Aleksej Navalnyjs organisationer och gör det omöjligt för hans medarbetare att kandidera i val.

Beslutet var väntat och leder till en omedelbar likvidation av Navalnyjs antikorruptionsfond FBK. Eventuella kvarvarande medel tillfaller staten. Navalnyjs 39 lokala kampanjstaber runt om i landet upphörde med sin verksamhet redan den 26 april, när det blev uppenbart att deras verksamhet inom kort skulle förklaras extremistisk. Syftet var att minimera riskerna för de lokala aktivisterna – fortsatt ”extremistisk verksamhet” skulle kunna leda till mångåriga fängelsestraff.

I verkligheten har Navalnyjs organisationer inte gjort något som ens avlägset påminner om ”extremistisk verksamhet”. Den mest graverande anklagelsen verkar vara att FBK skulle ha erbjudit demonstranter pengar. Det finns dock inget som tyder på att anklagelsen skulle stämma. Däremot har Navalnyj skrivit att olagligt gripna demonstranter genom projektet Roseurosud kan få hjälp att gå till Europadomstolen för att få kompensation av ryska staten.

Den farsartade processen mot Navalnyjs organisationer initierades av åklagarämbetet i Moskva den 16 april och huvudförhandlingen inleddes i Moskvas stadsdomstol den 17 maj bakom stängda dörrar och med ett stort säkerhetspådrag. Många väntade ett beslut redan då, men i stället fick försvarsadvokaterna drösvis med meningslösa handlingar att bekanta sig med och huvudförhandlingen sköts upp till den 9 juni.

Det uppenbara syftet var att skjuta upp domstolsbeslutet medan ny lagstiftning specifikt riktad mot Navalnyjs organisationer i ilfart trycktes igenom parlamentet. Den 4 juni, på Aleksej Navalnyjs 45-årsdag, kunde president Putin skriva under en lag som retroaktivt förbjuder alla som det senaste året deltagit i organisationernas verksamhet eller donerat pengar till dem att delta i allmänna val de närmaste tre åren. Det spelar alltså ingen roll att organisationerna var fullt tillåtna fram till nu.

De som haft någon sorts ansvarig ställning i organisationerna under de senaste tre åren får inte ställa upp i allmänna val de kommande fem åren. Dessutom är de förbjudna att grunda nya medborgarorganisationer de närmaste tio åren. Eftersom Aleksej Navalnyj själv har haft ansvarig ställning i sin fullt lagliga organisation kan han alltså tidigast grunda en ny medborgarorganisation i juni 2031 – förutsatt att han inte sitter kvar i fängelset då.

När lagen mot FBK väl var klubbad och klar fanns det ingen anledning att vänta med extremistförklaringen – snarare tvärtom. Genom att förbjuda Navalnyjs organisationer i god tid före toppmötet med Joe Biden den 16 juni ställer Putin USA:s president inför fullbordat faktum. Skulle Biden ha synpunkter på förbudet kan Putin hänvisa till att det för det första handlar om Rysslands inre angelägenheter och för det andra ett beslut av en självständig domstol som presidenten givetvis inte på något sätt kan påverka.

Den oberoende domstolen hade uppenbart fått order om att få saken avklarad så snabbt som möjligt. Huvudförhandlingen bakom lyckta dörrar pågick i över tolv timmar, med två korta pauser. Det mesta av tiden gick åt till högläsning av ”bevismaterial” och försvarets lönlösa försök att bringa ordning i kaoset och reda ut vilka delar av det omfattande men obegripliga bevismaterialet som var hemligstämplade och på vilka grunder. Alla försvarets invändningar avfärdades på löpande band, även kravet att Aleksej Navalnyj själv skulle tillåtas delta i processen. Han var inte part i målet som handlade om hans organisationer, enligt domstolen.

Under den drygt tolv timmar långa huvudförhandlingen gavs försvaret ingen möjlighet att inta mat eller dryck, och med undantag för de två korta pauserna fick ingen lämna rättssalen ens för att gå på toaletten. Huvudförhandlingen inleddes klockan 10.11 Moskvatid, och klockan 22.41 lästes domen upp. De extremistförklarade organisationerna ska upphöra med sin verksamhet omedelbart även om domen överklagas.

Aleksej Navalnyj tilläts aldrig bilda ett eget parti, men han är Rysslands mest populära oppositionspolitiker och hans organisation med det landsomfattande nätverket av kampanjstaber var Rysslands starkaste oppositionskraft. Nu kan hans organisationer inte längre verka lagligt i Ryssland. Alla som på något sätt kan kopplas till honom är förbjudna att ställa upp i höstens ”parlamentsval”. Rörelsens starkaste kandidat, juristen Ljubov Sobol, sitter i husarrest, anklagad för att ha brutit mot coronarestriktionerna i samband med demonstrationerna till stöd för Navalnyj i januari.

Men inte nog med det – även oppositionskandidater som inte är direkt kopplade till Navalnyjs rörelse förföljs nu i preventivt syfte. Andrej Pivovarov, tidigare ordförande i den nu upplösta organisationen Otkrytaja Rossija (”Öppet Ryssland”) planerade att ställa upp i parlamentsvalet.

Den 29 maj stoppade myndigheterna ett flygplan från Sankt Petersburg till Polen som var på väg att lyfta bara för att gripa Pivovarov. Han sitter nu häktad och hotas av två till sex år i fängelse för två meningar som han skrev på Facebook den 12 augusti 2020 till stöd för ”Förenade demokrater” som planerade att ställa upp med kandidater i lokalvalen 108 olika kommuner och stadsdelar:

Detta är ett mycket betydelsefullt resultat. För första gången har vi ett projekt i fyra regioner samtidigt. Jag önskar våra kandidater framgång i de kommande valen. Har ni möjlighet så ge gärna ert stöd till projektet, insamlade medel går nu till tryck av valreklam samt insamling av nödvändig dokumentation.

Genom att skriva dessa ord gör Pivovarov sig skyldig till ”agitation för en utländsk oönskad organisation”, anser åklagarmyndigheten. Den utländska organisationen skulle då vara Michail Chodorkovskijs Open Russia, som är förbjuden i Ryssland sedan 2017.

En annan presumtiv oppositionskandidat, den före detta parlamentsledamoten Dmitrij Gudkov, hörsammade inte upprepade varningar om att han inte borde ställa upp i höstens val. Då greps han och hans 60-åriga moster, som plötsligt hade funnits ansvarig för en gammal hyresskuld för en kommunägd företagslokal i Moskva. Omfattande husrannsakningar genomfördes hos Gudkovs släktingar. När han överraskande efter två dagar i häktet släpptes på fri fot valde han att omedelbart lämna landet för att slippa Navalnyjs öde.

Den förmodligen mest namnkunniga oppositionskandidaten som fortfarande är kvar i Ryssland och på fri fot är Navalnyjs gamle kollega Ilja Jasjin. Många undrar nu när polisen ska knacka på hans dörr.

Förutom den riktiga oppositionen finns så klart även den tillåtna ”oppositionen”, eller ”systemoppositionen”, som den ofta kallas. Där ingår de tre ”oppositionspartierna” som finns representerade i statsduman: Gennadij Ziuganovs kommunister, Vladimir Zjirinovskijs ”liberaldemokrater” och det luddiga partiet Rättvisa Ryssland som ursprungligen skapades av Kreml som en något mer vänsterinriktad variant av maktpartiet Enade Ryssland.

Men eftersom alla dessa styrs från Kreml och gör som de blir tillsagda spelar de ingen roll. De måste bara se till att inte ha för populära eller för oppositionella kandidater, för maktpartiet Enade Ryssland måste få egen konstitutionell majoritet även efter valet i september – trots att knappt en tredjedel av ryssarna enligt de senaste mätningarna är beredda att rösta på Enade Ryssland.

Det kanske är maktpartiets vikande stöd som står bakom regimens beslut att utrota all verklig opposition och asfaltera över alla ytor där något skulle kunna växa. Och signalerna uppifrån har gått fram. I parlamentet tävlar representanter för de systembärande partierna nu om vem som kan lägga fram de mest drakoniska lagförslagen för att tillintetgöra all verklig opposition – vinnarna får vara med på valsedeln i höst.

På samma sätt tävlar man nu i den byråkratiska apparaten om vem som bäst visar lojalitet mot de styrande genom att sätta dit dolda oppositionsanhängare. Enbart tunnelbanan i Moskva har sparkat ett fyrtiotal medarbetare vars e-postadresser fanns i en läckt databas över Navalnyjs anhängare. Det är så man klättrar i hierarkin.

Men vad ska makthavarna ha höstens parlamentsval till, om det inte finns något val? Jo, genom att redovisa höga stödsiffror för Enade Ryssland demonstrerar man än en gång exakt det: det finns inget trovärdigt alternativ till dagens system. Precis som på sovjettiden legitimerar man maktinnehavet med folkets enhälliga stöd. Vilka metoder som använts för att kunna visa upp detta enhälliga stöd är då irrelevant.

Den här texten är ursprungligen publicerad på glasnost.se. Kalle Kniiviläs senaste och alldeles nyutkomna bok, Putins värsta fiende, handlar om just Aleksej Navalnyj. Hör honom även medverka i Östpodden.