Ser du bara fotbollsfesten?

OLGA LÄNNEVALL FEDORINA. Oleg Sentsov, en 41-årig ukrainsk regissör och tvåbarnspappa, som greps efter Rysslands annektering av Krim och blev dömd till 20 års fängelse, har bestämt sig för att sätta sitt liv på spel inför det värlsmästerskap i fotboll som Ryssland i år arrangerar. Exakt en månad före den första VM-matchen inledde han en hungerstrejk som hans kropp skulle klara av ända till världsmästerskapet.

Så här skrev han i ett meddelande för några veckor sedan:

”Jag, Oleg Sentsov, ukrainsk medborgare, olagligt dömd av en rysk domstol, befinner mig i ett fängelse i staden Labytnangi, och för en tidsobestämd hungerstrejk från den 14:e maj 2018. Frigivning av alla ukrainska politiska fångar är det enda villkoret jag har för att avbryta hungerstrejken.”

Både hans familj och hans advokat bekräftar Sentsovs beslutsamhet att driva hungerstrejken tills kravet är uppfyllt.

Sedan domen mot honom föll 2015 har Sentsovs fall uppmärksammats av internationella människorättsorganisationer, politiker och aktivister. Hollywoodstjärnor och kulturpersonligheter världen över har visat sitt stöd för honom. I ett brev till Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov manar OSSE:s representant för mediefrihet, Harlem Désir, Ryssland att frige Sentsov, och i går bad EU:s permanenta rådsordförande Donald Tusk G7-ländernas ledare att visa solidaritet med honom.

Finns det någon chans att Oleg blir släppt eller byts ut mot ryska medborgare dömda i Ukraina?

Knappast.

Kreml kommer inte heller att gå med på Sentsovs eget krav att släppa alla ukrainska politiska fångar. Dels vill man inte förminska det storslagna i att få arrangera ett så viktigt arrangemang som Fotbolls-VM, dels har man redan under en längre tid ignorerat det ryska civilsamhällets och människorättsförsvarares röster och tror att man kan fortsätta med det utan konsekvenser.

Med bara några dagar kvar till den första matchen i Moskva strömmar det, precis som inför OS i Sotji, in rapporter om missförhållanden under byggnationen av VM-arenorna, om slavarbete och dödsfall, om förflyttning av hemlösa människor och utplåning av herrelösa hundar, allt för att det ska ”se bra ut”.

Men det ser bara bra ut om vi blundar.

”Tillsammans och till slutet!” skrev Oleg Sentsov också i sitt brev. Är vi med Sentsov? Eller lutar vi oss tillbaka i tv-soffan och förtränger allt utom fotboll?