VM: Sverige möter Tyskland i Sotji

SEMJON SIMONOV. Sitationen för mänskliga rättigheter i Sotji är ytterst negativ. Civilsamhället är numera förkvävt. Varje initiativ utanför den lokala administrationens och säkerhetstjänstens kontroll under senare år har utsatts för förföljelse. Alla försök att uttrycka en annan mening än myndigheternas har lett till repressalier mot medborgerliga aktivister inkluderande gripanden, arreststraff, fabricerade brott och förseelser, manipulerade uppgifter om deras verksamhet i massmedia, och även överfall.

Listan är inkomplett och kan fortsättas.

Bland annat har jag mötts av illegala intrång i privatlivet, genom att mitt namn förts in i en databas över personer som står under säkerhetstjänsten FSB:s särskilda kontroll. Just nu överklagar jag införandet i domstol, eftersom det upprepade gånger har lett till grundlösa gripanden och utomrättsliga påtryckningar från rättsväsendet mot mig och mina nära.

Det är också viktigt att berätta om de aktivister som står upp mot korruption, med fredliga och lagliga medel, och som av myndigheterna bemöts med gripanden och arreststraff – exempelvis för att ha cyklat med ballonger som bar en viss politikers namn. Deras kontor besöktes först av lokala så kallade gopniki, myndighetslojala huliganer, som hotade dem men inte tog något. Sedan kom polisen och beslagtog datorerna. Kontorets chef misshandlades på gatan inte långt därifrån, och hans tidigare kommersiella verksamhet utsattes för nitisk myndighetsgranskning.

Förföljelsen drabbar även HBTQ-samfundets representanter, som berättar om olagliga gripanden och misshandel, men som av rädsla inför hoten inte vågar anmäla.

I listan över organisationer officiellt klassade som utländska agenter hamnade Krasnodaravdelningen av Memorial, som inte ägnar sig åt försvar av de mänskliga rättigheterna utan åt forskning om Stalins repression i Krasnodarterritoriet från 1920- till 1950-talet. Dessutom har man i Sotji satt upp en Stalinbyst och i Krasnodar har en skola uppkallats efter Dzerzjinskij, den sovjetiska och ryska säkerhetstjänstens grundare.

Dessa fakta vittnar om ett försök att dölja Stalinregimens brott och den ”röda terrorn”, och att rättfärdiga kväsandet av medborgarnas rättigheter och friheter i myndigheternas intresse.

Under VM 2018 har tillståndsgivande för offentliga möten, demonstrationer och manifestationer begränsats så att organisatörerna inte kan genomföra dem, och om de inte följer administrationens vilja hotas de av höga böter, arreststraff eller till och med brottsutredningar. Tidsgränsen för registrering av besökande utländska och ryska medborgare har kortats till tre dagar (normalt är det mellan sju och nittio dagar) vilket leder till missbruk i form av rättsvidriga gripanden och avvisningar enbart för frånvaron av registrering, eller för att man ansöker om sådan bara en dag för sent.

Många Sotjibor är likgiltiga inför VM, men många ser positivt på det, eftersom det ger dem en möjlighet att tjäna pengar.

Förberedelserna för världsmästerskapet har ägt rum mot bakgrund av det lokala civilsamhällets fullständiga undertryckande. Inför OS 2014 var det inte lika illa. Det fanns en dialog mellan olika medborgarinitiativ, medborgarna, administrationen och myndigheterna. Även när polisen hade möjlighet att gripa någon gjorde de det inte alltid. Det gick att föra en dialog.

Under åren efter OS har situationen märkbart försämrats. Gripanden har börjat äga rum utan några som helst skäl. Inför VM 2018 har många medborgarinitiativ befarat ett hårdare tryck och upphört med all verksamhet. Under sådana villkor pågår VM i Sotji.

Semjon Simonov är ordförande i Sydliga människorättscentret.