Semjon Simonov

Borde varit friande dom mot Simonov

I måndags dömdes den ryske människorättsförsvararen Semjon Simonov till 250 timmars samhällstjänst för att ha brutit mot den starkt kritiserade ryska agentlagstiftningen. Domen följer efter år av konstanta trakasserier mot Semjon från myndigheternas sida i syfte att stoppa hans viktiga arbete för de mänskliga rättigheterna.

Semjon Simonov är en av få kvarvarande människorättsförsvarare i staden Sotji vid Svarta havet. Där erbjuder han fri juridisk rådgivning till människor som fått sina rättigheter kränkta och bedriver ett omfattande upplysningsarbete om de mänskliga rättigheterna i regionen. Just denna sydryska region som gränsar till de nordkaukasiska republikerna anses vara en av de platser i Ryssland där repressionen mot oliktänkande är som värst. Att verka inom det civila samhället där är svårt och att arbeta med de mänskliga rättigheterna är förenat med stora risker. Från regionen hittar man många exempel på aktivister inom det civila samhället som utsatts för politiserade rättsprocesser, smutskastats i media, hotats, tvingats i landsflykt mm. Men trots det så finns det människor som försöker, som hittar vägar och möjligheter att arbeta även med de mest känsliga frågorna.

Semjon är en av dem.

Jag träffade personligen Semjon för första gången för några år sedan under ett besök i Sotji och har sedan dess haft förmånen att träffa Semjon flera gånger och på nära håll kunnat följa hans arbete. Trots de påtryckningar han utsatts för har han fortsatt att oförtrutet arbeta med att uppmärksamma de mänskliga rättigheterna och att stärka det civila samhället i staden och regionen i stort. Som Amnestys chef i Ryssland Natalija Zvjagina sade i en intervju med Semjon bara dagarna innan domen föll ”Om det finns något positivt i Sotji, så är det tack vare Semjon”.

Semjon blev ett känt namn i samband med att Sotji utsågs till värdstad för vinter-OS då han bland annat uppmärksammade de svåra villkoren för de arbetare som byggde arenorna i staden. I samband med det började också problemen med myndigheterna. Hans stora engagemang har gjort honom till föremål för regelbundna trakasserier från myndigheternas sida; bakom mycket av besvären står säkerhetstjänsten FSB som i många år haft Semjon under ständig bevakning efter att han förts upp på deras lista över särskilt viktiga personer att hålla koll på.

Den segdragna rättsprocessen mot Semjon som kulminerade i den fällande domen har sitt ursprung i slutet av 2016 då det Sydliga människorättscentret, den organisation som Semjon leder, fördes in i justitieministeriets register över ”utländska agenter”. Anledningen? Utöver att ta tagit emot pengar från en internationell organisation så ägnade sig Semjon åt ”politisk verksamhet”, det vill säga han övervakade polisens och andra rättsvårdande myndigheters arbete och hade precis tagit fram en rapport om migranters utsatta situation i regionen. Efter att ha låtit verksamheten ligga nere i ett år slapp centret ut ur registret igen, men istället dömdes man till att betala trehundratusen rubel (drygt fyrtiotusen kronor då) i böter för att inte självmant ha registrerat sig som ”agent”. Några pengar till detta fanns inte, och Semjon dömdes personligen till flera bötesstraff på tusentals kronor för att inte ha betalat böterna. Myndigheterna anser dock att centret visst kunnat betala böterna och det är mot bakgrund av detta som Semjon nu dömts till samhällstjänst. Rättegången mot Semjon har i princip hållits bakom lykta dörrar; inga åhörare har tillåtits vilket formellt sett varit en smittskyddsåtgärd, men man har heller inte givit tillåtelse att sända förhandlingarna via ljudupptagning eller video, trots att såväl ryska som internationella människorättsförsvarare uppmanat till det.

Även om Ryssland är inte är någon fungerande rättsstat så finns det ändå begränsade möjligheter att ibland vinna rättsprocesser, men i takt med att rättsväsendet blir allt mer politiserat blir det allt svårare att få en rättvis rättegång. Semjons advokat Aleksander Popkov, knuten till människorättsorganisationen Agora, har vid flertalet tillfällen under förhandlingarna kunnat visa på felaktigheter kring såväl anklagelserna som hur rättegången genomförts, men konstaterade efter den fällande domen att försvarets argument inte alls hörsammats och att det enda deras långa hårda arbete med detta fall resulterat i var två meningar i ett domslut om att försvarets argument var irrelevanta.

Men att Semjon dömdes till 250 timmars samhällstjänst var för många trots allt en stor lättnad, då det var svårt att inte utesluta ett betydligt värre utfall. Semjon fruktade själv att det kunnat bli en fängelsedom. Inte desto mindre är domslutet självklart helt förkastligt. Agentlagen strider mot internationell rätt och Semjon borde inte ha dragits inför rätta överhuvudtaget. Det Sydliga Människorättscentret borde aldrig ha förts upp i registret över utländska agenter, och borde aldrig ha tilldömts böter för att man inte frivilligt valt att ge sig själv det epitetet. Tvärtom borde människor som Semjon tillåtas verka fritt och uppmuntras i sitt arbete för att bidra till ett bättre samhälle.

Tyvärr är dock Semjon inte ensam om att dras inför rätta på grund av agentlagen. För några år sedan tvingades Aleksandra Koroljeva från miljöorganisationen Ekozasjtjita att lämna landet i ett liknande fall efter att ha vägrat benämna sig utländsk agent och det inletts hela fem förundersökningar mot henne. Även Valentina Tjerevatenko från kvinnorättsorganisationen Doms Kvinnor har dragits inför rätta efter att ha brutit mot agentlagen. Och runt om i landet finns många exempel på såväl små som stora organisationer som tvingats stänga ner sina organisationer efter att ha stämplats som utländsk agent, eller belagts med enorma böter för att ha brutit mot agentlagstiftningen men som inte kan eller inte vill betala dem av principskäl. Och med de senaste förändringarna i agentlagstiftningen och den hårdnande repressionen i Ryssland generellt så kan man nog tyvärr förvänta sig att liknande fall kommer bli allt vanligare. Som Östgruppen varnat för vid flera tillfällen så finns risken att konsekvenserna blir förödande för det ryska civilsamhället.

Måndagens fällande dom mot Semjon är den senaste i en rad fall som tydligt visar hur de ryska myndigheterna på ett oacceptabelt sätt använder sig av agentlagstiftningen i syfte att utöva påtryckning mot obekväma aktivister i det civila samhället. Den ryska agentlagstiftningen utgör ett hot mot det ryska civilsamhället och bör genast avskaffas.