Mörkt år för den ryska demokratirörelsen

Året började med fängslandet av Navalnyj och slutade med nedstängningen av Memorial. 2021 var ett mörkt år för det ryska civilsamhället och inget talar för att 2022 kommer erbjuda en ljusning. Desto viktigare är det att landets demokratirörelse får ett kraftfullt stöd från omvärlden.

För oss som i flera års tid dagligen följt det ryska civilsamhällets arbete har det senaste året saknat motstycke när det gäller repressionen mot oliktänkande. Även om det ryska civilsamhället kämpat i motvind under en längre tid så har den negativa trenden för den demokratiska utvecklingen aldrig blivit så påtaglig som under år 2021 som kommit att präglats av en aktiv offensiv mot de mänskliga rättigheterna och det civila samhället. Inför våra ögon har vi sett ett hastigt tilltagande bekämpande av obekväma röster utspela sig. Nyhet efter nyhet har avlöst varandra, och det har gått så snabbt att man knappt hunnit följa alla de senaste lagförslagen, arresteringarna, agentutnämningarna, rättegångarna, och husrannsakningarna.

Sedan Vladimir Putin blev president år 2000 har Ryssland genomgått en utveckling där demokratin gradvis avskaffats. Idag finns ingen riktig demokrati kvar att tala om, föreningsfriheten är allvarligt hotad, den politiska oppositionen bortsopad, oberoende media stämplas som utländska agenter, och bekämpandet av allt obekvämt har börjat bli vardag. Ryssland har hamnat i en svindlande hastigt nedåtgående spiral, där de flesta politiska fri- och rättigheterna inskränks alltmer för varje dag som går.  För att göra några nedslag från året som gått:

2021 inleddes med den illavarslande insikten att myndigheterna fört upp de första fem individerna i registret över utländska agenter, något som många i det ryska civilsamhället fruktat under lång tid. Dessa fem skulle snart skulle följas av fler och vid årets slut nå 67 personer som fått se sina liv förändrade av stämpeln. Just den ökande användningen av agentlagstiftningen, framför allt med uppförandet av individer och oberoende ryska medier som utländska agenter blev ett av årets stora orosmoln i det ryska civilsamhället. Även de katastrofala förändringarna i agentlagstiftningen som klubbades vid årsskiftet och som innebär att myndigheterna nu har rätt att förbjuda organisationers program om de anses olämpliga och stänga ner de organisationer som inte följer myndigheternas påbud gjorde civilsamhället varse om att en än tuffare framtid var att vänta. Även den senaste veckans nedstängning av Memorial hänvisas formellt sett till att Memorial systematiskt ska ha brutit mot agentlagstiftningen, och lagen har kommit att bli ett mycket praktiskt verktyg att kunna använda mot personer och rörelser som anses obekväma.

Nära kopplad till agentlagen är lagen om oönskade organisationer som också den utökats under året. Under året har vi sett både organisationer som arbetar med utbyten och utbildning sättas upp på listan över oönskade organisationer och därmed förbjudas verka i Ryssland. Människorättsförsvarare har under året befunnits skyldiga för samröre med oönskad organisation trots att det gått flera år sedan de haft samröre med en organisation som vid tidpunkten inte var oönskad. I början av året avkunnades även den första straffrättsliga domen för samröre med oönskad organisation, det var Öppna Rysslands samordnare i Rostov-vid-Don Anastasija Sjevtjenko som fick tre års villkorlig dom enbart för att ha utövat sin rätt till yttrande- och föreningsfrihet. Hennes kollega från det Öppna Ryssland Andrej Pivovarov som i våras blev arresterad på ett flygplan som var på väg att lyfta står näst på tur, rättegången mot honom pågår just nu. Det Öppna Ryssland som en gång var en mycket aktiv kraft i det ryska civilsamhället och samlade många unga har för övrigt lagt ner sin rörelse i år efter att det blivit alltför riskabelt för dess aktivister att engagera sig i rörelsen. 

På den politiska scenen inleddes året med Aleksej Navalnyjs spektakulära återkomst till Ryssland som genast ledde till hans fängslande, följt av uppståndelsen kring den omdebatterade filmen om Putins palats vid Svarta Havet och de stora demonstrationer som ägde rum över hela Ryssland. Enligt Memorial har över 17 000 personer gripits vid de demonstrationer som ägt rum runtom i Ryssland i år, vilket uppskattas vara 15 gånger fler än antalet som arresterats för att ha deltagit i gatuprotester under de senaste 15 åren. Parallellt med dessa storskaliga arresteringar mot demonstranter har det också antagits skärpningar av lagar som rör mötesfriheten och att använda sig av gatuprotester som en väg att uttrycka missnöje i Ryssland har blivit allt svårare.

Ett beslut med långtgående konsekvenser som fattades inför höstens Dumaval var förklarandet av Navalnyjs rörelse som extremistisk. Detta fick till följd att stora delar av oppositionens ledarskikt tvingats i landsflykt då straffet för att delta i en extremistisk organisation kan vara upp till tio års fängelse. Detta kriminaliserade även praktiskt taget alla som haft något med Navalnyj att göra då lagen även förbjuder spridande av symboler och donationer till den extremistiska organisationen. Detta föranledde en intensiv våg av trakasserier mot hans anhängare under upptakten till parlamentsvalet då otaliga aktivister runt om i landet kallades in till ständiga förhör och fick spendera dagar i arresten. Enligt organisationen OVD-info har över 1500 oppositionsaktivister runt om i Ryssland fått besök av säkerhetstjänsten pga kopplingar till Navalnyjs organisation. Företrädaren för Navalnyjs rörelse i Ufa, Lilija Tjanysjeva greps i november anklagad för att ha skapat ett extremistiskt sällskap, och häromdagen greps ytterligare Navalnyjaktivister anklagade för samma ”brott”. Just extremismlagarna har börjat användas mer frekvent under året och på vilket sätt de kommer tillämpas framöver blir viktigt att följa under nästkommande år. Nu i december meddelades även de drakoniska domarna mot sju företrädare för det ingusjiska civilsamhället som dömdes till mellan sju och nio års fängelse för att ha uppviglat till våld och – organiserat ett extremistiskt sällskap. Och nu senast anklagades både Memorial och OVD-info för att ha rättfärdigat extremism.

Ett mörkt år avslutas så alltså med att nyheterna att myndigheterna blockerat människorättsorganisationen OVD-infos sajt för påstådd extremistisk propaganda och med den skandalösa nedstängningen av Rysslands främsta människorättsorganisation och symbolen för hela den ryska människorättsrörelsen – Memorial. Memorials människorättscenter har haft en helt avgörande betydelse för att uppmärksamma de människorättskränkningar som begås i det hårt drabbade Norra Kaukasus, medan den andra grenen drivs av eldsjälar som inte tillåter att de begångna brotten i Sovjetunionen, som för övrigt i allra högsta grad påverkar dagens Rysslands utveckling, faller i glömska.

Och detta är alltså bara ett axplock av de större händelserna. Mellan alla dessa fall, domar och beslut finns flertalet ytterligare lagar som stiftats och skärpts och ett oändligt antal händelser av större och mindre slag av de mest varierande karaktär som drabbat civilsamhället och dess företrädare i deras vardagliga arbete.

Det är svårt att se in i framtiden och förutspå hur år 2022 kommer bli i Ryssland. Eller för den delen om två-tre år, om det kommer ske något oväntat som bryter den nedåtgående spiralen, eller om det är ett scenario där det ryska frispråkiga civilsamhället har slagits i spillror eller kanske verkar från utlandet som väntar. Inget talar dock för en närliggande förbättring, snarare att vi gått in i en ny tid av intensifierade försök att tysta obekväma röster som kommer att kräva kreativa lösningar för att kunna fortsätta verka, och för att kunna fortsätta stödja det ryska civilsamhället.

För även om myndigheterna gör sitt bästa för att försöka begränsa civilsamhällets möjligheter att bedriva sitt arbete så fortsätter organisationerna att arbeta för de värden man tror på och försöker ständigt hitta nya vägar att fortsätta framåt. Vi vet ännu inte vad Memorial har för tankar om framtiden, men det förefaller mig helt otänkbart att Memorial kommer att acceptera veckans dom och lägga ner sitt arbete. På något sätt kommer de att hitta nya sätt att fortsätta verka i någon form. Och vi måste också hitta nya sätt att stödja Rysslands demokratirörelse. Om regimen vill strypa människorättsrörelsens finansiering måste vi istället öka demokratibiståndet till Ryssland, om regimen vill pressa civilsamhället till tystnad bör vi på olika sätt bistå dem i spridandet av sitt budskap, om regimen vill begränsa kontakterna mellan det ryska och europeiska civilsamhället behöver vi svara med att fortsätta – och utöka – alla möjligheter till kontakter. Det förefaller tyvärr som att Ryssland under 2021 slutligt valt repressionens väg. Vi måste under 2022 svara med en lika handlingskraftig solidaritet.