Civilsamhälle under attack i Belarus

Det oberoende belarusiska civilsamhället har varit en av sommarens tydligaste måltavlor för Lukasjenkaregimens repression. Totalt har över 100 organisationer drabbats. Många har redan förbjudits, andra befinner sig i en process som med största sannolikhet kommer att leda till samma resultat. Det handlar om allt från människorätts- och miljöorganisationer till mer kulturellt inriktade föreningar. Också organisationer inriktade på folkbildning och ungdomsverksamhet har förbjudits. Den gemensamma nämnaren för dem som drabbats är deras ambition att stå oberoende från statlig styrning och kontroll.

Den nu pågående attacken mot civilsamhället inleddes i mitten av juli, men hade aviserats tidigare. Redan i april hotade till exempel Belarus utrikesminister Uladzimir Makej med att landets civilsamhälle skulle ”sluta existera” om EU och andra länder i Väst fullföljde planerna på att utvidga sina sanktioner mot regimen.

I slutet av juli – alltså medan den massiva utrensningen av civilsamhällesorganisationer var i full gång – uttalade sig också Aljaksandr Lukasjenka i ämnet. Han hävdade bland annat att man identifierat närmare 200 organisationer (med Lukasjenkas ord ”destruktiva strukturer”) som ”under välgörenhetens täckmantel” förberedde en så kallad färgrevolution i Belarus.

Bland de mer kända organisationerna som nu angripits återfinns det belarusiska författarförbundet, landets oberoende journalistförbund, Belarus PEN-center, ungdomsorganisationen RADA, samt människorättsorganisationerna Lawtrend, Helsingforskommittén och Human Constanta.

Det är uppenbart att Lukasjenkaregimen nu försöker rensa banan helt från oberoende röster, efter att tidigare ha tolererat vissa regimkritiska åsiktsyttringar, så länge dessa inte ansetts utgöra något mer substantiellt hot mot makten.

Värt att notera i sammanhanget är att landets främsta människorättsorganisation, Vjasna, på motsvarande vis blev likviderad redan 2003. Detta har dock inte hindrat Vjasna från att fortsätta verka, även om dess medlemmar förvisso därigenom under alla dessa år riskerat rättslig förföljelse.

Formellt handlar det nämligen inte om verksamhetsförbud utan i stället om att själva organisationerna ”likvideras”, det vill säga får sin juridiska registrering upphävd. Sett ur statens perspektiv existerar de helt enkelt inte längre. Det blir därmed omöjligt att hyra lokaler eller öppna bankkonton i organisationens namn, liksom att i andra sammanhang fungera som en juridisk person.

Många modiga organisationsmedlemmar har då ändå valt att fortsätta sitt engagemang. Regimen har stiftat särskilda lagar för att stävja detta, och periodvis har ”deltagande i oregistrerad organisation” varit belagt med fängelsestraff i upp till två år. Nu är det i stället bötesstraff som kan bli aktuellt. Att regimen trots allt använt denna lag relativt sparsamt kan nog förklaras med att den tydligt strider mot internationell rätt och den föreningsfrihet som där stipuleras. Det har varit bekvämare för Lukasjenka att fängsla oliktänkande för ”riktiga” (om än påhittade…) brott i rättsprocesser som inte lika uppenbart kan stämplas som politiskt motiverade. Hur det blir i framtiden återstår att se.

Företrädare för flera av de organisationer som nu förbjudits har hur som helst deklarerat att de tänker fortsätta verka i alla fall. Det kommer som sagt att medföra ökade personliga risker och det blir därmed svårare att rekrytera nya medlemmar och aktivister. Desto viktigare då att den demokratiskt sinnade omvärlden gör vad den kan för att aktivt stötta initiativ och organisationer i det oberoende civilsamhället. För det är där som hoppet om en demokratisk framtid i Belarus finns.