Erkänn inte beslut som fattas av en illegitim regim!

Avtal som ingås och beslut som fattas av en illegitim president äger inte någon giltighet, och bör därför inte heller erkännas av omvärlden. Det är en principiellt viktig slutsats som Sverige och EU bör dra och ta hänsyn till i sin Belaruspolitik.

För precis ett år sedan lät Aljaksandr Lukasjenka installera sig själv som president vid en hemlig ceremoni i Minsk, efter ett uppenbart manipulerat presidentval.

Lukasjenka har förvisso fuskat i alla val sedan han kom till makten 1994, och oberoende valobservatörer från OSSE/ODIHR har därför konstaterat att dessa val inte levt upp till internationell standard. Från officiellt håll i Sverige och EU har man naturligtvis noterat detta och refererat till OSSE/ODIHR när man ombetts kommentera de aktuella valen.

Men det var faktiskt först efter presidentvalet 2020 som man uttryckligen deklarerade att man inte betraktar Lukasjenka som en legitimt vald president, och i enlighet med detta också uppmanade till ett nytt, fritt och rättvist presidentval.

En tydligare ståndpunkt än tidigare alltså, vilket var välkommet. Men det bör då också få praktiska konsekvenser. För om Lukasjenka inte har någon legitimitet som president, så har följaktligen inte heller de beslut som han fattar någon legitimitet.

Den här frågan kommer att ställas på sin spets om Lukasjenka går vidare med integrationsprocessen med Ryssland. Sedan ett par år tillbaka pågår samtal och förhandlingar mellan Belarus och Ryssland – helt utan insyn för allmänheten – och många befarar att slutresultatet kommer att innebära ett hot mot Belarus självständighet.

För Lukasjenka kan ett permanent samgående med Ryssland bli en sista utväg om han känner att han inte kommer att kunna upprätthålla sin maktposition i Belarus. Det är dock knappast något som det belarusiska folket skulle acceptera. Problemet är förstås att belarusierna under rådande omständigheter inte ges någon reell chans till påverkan. Även om Lukasjenka skulle utlysa folkomröstning i frågan, så kan han ju sin vana trogen fuska sig till ett önskat resultat i denna.

Därför måste Sveriges regering och EU vara konsekventa och mycket tydliga med att inte erkänna politiska beslut som äventyrar Belarus självständighet, så länge de inte är fattade på legitim grund. Och det gäller naturligtvis även i andra frågor. Lukasjenka må ha kontroll över Belarus med hjälp av sin våldsapparat, men det betyder inte att hans beslut är giltiga.

Här kan – och bör – alltså EU:s viktiga ställningstagande om Lukasjenkas avsaknad av legitimitet omsättas i konkret politik. Allt annat vore ett svek mot det belarusiska folk som återigen berövats rätten att utse sina politiska företrädare i fria och demokratiska val.