EU visar styrka – och svaghet

Gårdagens sanktionsbeslut från EU – ytterligare tolv personer och dessutom 29 företag blir föremål för unionens sanktioner – är ett tecken på både styrka och svaghet hos EU.

Styrka eftersom man lyckats komma överens om att inte backa från den principfasta väg som man har anträtt, trots att det uppenbarligen förekommer en hel del interna påtryckningar från intressenter som helst inte vill ha någon sanktionspolitik överhuvudtaget.

Svaghet eftersom man för att tillgodose slovenska och lettiska näringslivsintressen valde att undanta vissa företag från sanktioner, nämligen sådana som aktivt bedriver handel med dessa länder. Det hot om ytterligare utvidgade sanktioner som man ackompanjerar beslutet med tappar därmed mycket av sin udd: Det framgår ju klart och tydligt att unionen bara kan enas om åtgärder som inte riskerar att få negativa konsekvenser för någon av medlemsstaterna. ”Vi står upp för mänskliga rättigheter men bara så länge det inte skadar våra egna ekonomiska intressen”, är signalen som skickas till Minsk.

Det är uppenbart att EU:s sanktioner i första hand har symbolisk betydelse. De innebär ett ställningstagande mot förtrycket och ett stöd till de förtryckta,vilket är nog så viktigt. Men de kommer knappast att påverka situationen i Belarus på något konkret sätt. Därtill krävs helt andra åtgärder, till exempel i form av riktade ekonomiska sanktioner som också påverkar handeln mellan EU och Belarus.

Belarusiska UD reagerade för övrigt snabbt på beslutet genom att klargöra att man inte är intresserat av att de tillfälligt hemkallade ambassadörerna från EU:s medlemsstater återvänder. Läs mer om det på Fokus Vitryssland, och se UD:s uttalande här:

 

DN, SvD, SvD2