Försvunna men inte bortglömda

Idag är det tretton år sedan den belarusiske (vitryske) oppositionspolitikern Viktor Hantjar och hans vän affärsmannen Anatol Krasouski (som aktivt stödde demokratirörelsen) kidnappades i Minsk och sedan mördades.

Hantjar tillhörde Aljaksandr Lukasjenkas stab vid presidentvalet 1994, och utnämndes efter valet till vice premiärminister. Strax därpå gick han dock över till oppositionen. Han var under en period vice talman i parlamentet. Han var också ordförande i Centrala valkommissionen fram till 1996 då han fick sparken av Lukasjenka, till förmån för Lidzija Jarmosjyna som innehaft ämbetet sedan dess. Han fortsatte dock sitt politiska engagemang och sågs som en nyckelfigur inom oppositionen.

Den 16 september 1999 försvann alltså  Hantjar och Krasouski spårlöst. I november 2000 riktade brottsutredare allvarliga misstankar mot personer som stod nära Lukasjenka. En officer i polisens specialstyrkor, Dzmitry Paulitjenka, greps också som misstänkt för att ha begått morden. Några dagar senare släpptes han dock, sannolikt efter ingripande av Lukasjenka själv.

Juristen och europarådsparlamentarikern Christos Pourgourides genomförde 2004 en omfattande utredning av försvinnandena på uppdrag av Europarådets parlamentariska församling. Jämte Paulitjenka pekade hans rapport ut tidigare inrikesministern Jury Sivakou, dennes efterträdare Uladzimir Navumau och före detta chefen för presidentens säkerhetsråd Viktar Sjejman som misstänkta för inblandning.

Hantjars och Krasouskis minne hedrades idag vid manifestationer i och utanför Belarus. I samband med det reciterades också Uladzimir Njakljajeus dikt ”Till minne av de försvunna” (nedan i min tolkning) som poeten skrivit särskilt till detta datum.

 

Till minne av de försvunna

Bland levande och döda finns ni ej.

Ni levde inte ända fram till döden.

För era nära, och de andra, som blev kvar,

Försvann ni bara, likt en vind försvinner.

Vi lever vidare, det måste vi,

För att förstå hur dyrt vi får betala

För allt och vad som är mest värt av allt:

En grav, som man kan gå till för att gråta.