Hockeyspelande politiker försvarar sitt deltagande i diktatorns turnering

Strand LukasjenkaGefle Dagblad har uppmärksammat min kritik av det svenska deltagandet i president Lukasjenkas julturnering för hockeyveteraner, och förutom mig själv även intervjuat Mathias Strand, som uttryckte sin entusiasm inför arrangemanget i belarusisk stats-tv häromdagen. Strand är för övrigt inte bara en före detta hockeyspelare, utan också aktiv i Hoforspartiet och ledamot av Hofors kommunfullmäktige.

I Gefle Dagblad avfärdar Mathias Strand min kritik med motiveringen att Sverige har en verksam ambassad i Belarus, som om det på något sätt skulle göra det mer lämpligt att hjälpa Lukasjenka i dennes propagandaarbete. Han tycker inte heller att det är fråga om någon lyxvistelse, säger han, tvärtemot vad han uppenbarligen själv tidigare berättat för Hoforsbloggen: ”Förutom själva matcherna med tusentals åskådare så bjuds laget på en lyxig hotellvistelse och en avslutande bankett.”

Så här beskrevs förresten motsvarande äventyr 2012 i en reserapport, publicerad på svenska veteranlandslagets hemsida:

Team Sweden anlände till Minsk efter en intressant busstur med poliseskort. Tjutande sirener och blåljus. Hög fart över lätt gropig väg. Polisbilen spärrade av när vi skulle svänga och all trafik stoppades för att vi skulle fram. En känsla av att nu var vi verkligen VIP:s började snabbt infinna sig. Hotellet var definitivt inte det största i området, men mycket stort enligt våra mått och alla försågs med enkelrum, så VIP-känslan bestod.

[—]

Vi – och alla andra lag – transporterades med buss och blåljusblinkande poliseskort efter matchen till en fantastisk restaurang för avslutningsbankett. Borden stod uppdukade med förrätter. Bara välja vad man ville ha. Varmrätter kom sedan och någon sorts varmrätt ytterligare plus mycket annat. Glasen stod aldrig tomma såg trevliga servitriser till.

Den oberoende belarusiske sportanalytikern Uladzimir Chilmanovitj intervjuas i Radio Svaboda om den aktuella hockeyturneringen. Han konstaterar där bland annat att Lukasjenka gärna vill ge sken av att det satsas friskt på idrotten i landet, men att det i praktiken bara handlar om ett fåtal dyra pr-satsningar, samtidigt som idrottsrörelsen i övrigt konstant saknar nödvändiga resurser. Chilmanovitj konstaterar till exempel att de stora summor pengar som går åt till julturneringens lyxarrangemang skulle gjort betydligt större nytta inom den belarusiska ungdomsidrotten. I artikeln på Radio Svaboda förklaras för övrigt också varför läktarna fylls av tusentals åskådare, trots den relativt låga idrottsliga nivån: de flesta är helt enkelt ditkommenderade från skolor, regementen eller statliga institutioner och företag.