Hur känns det, Pär Mårts?

mårts
Tre Kronors förbundskapten Pär Mårts

Det är en uppenbart obekväm situation som förbundskapten Pär Mårts hamnar i när han av SVT ombeds kommentera sin inställning till att årets hockey-VM spelas i Belarus (Vitryssland).

”Jag kommer inte att göra någon politisk åsiktshandling” säger han. Men påpekar också att han ”inte heller gillar diktaturer och såna saker”. Och så hasplar han ur sig några osammanhängande meningar om hur förödande det vore att bojkotta VM och därmed flyttas ner i C-gruppen och att ”det är bättre att vi är i landet än att vi inte är i landet”.

Pär Mårts är förmodligen måttligt intresserad av samhällsfrågor, och lägger istället all energi på sin idrottskarriär. Och man bör förstås respektera att människor har olika intressen.

Men han är ju trots allt en tänkande och kännande människa. Och i så fall borde han väl ändå kunna visa det? Inte genom att hålla flammande appelltal om mänskliga rättigheter (det är det ingen som kräver), eller bojkotta VM (det är det inte heller någon som uppmanar till). Men kanske genom att åtminstone helt ärligt och öppet säga hur det känns att veta:

…att den ishockeyarena som hans landslag ska spela på byggts med hjälp av tvångsarbetande studenter.

…att människor just nu fängslas i förväg för att de inte offentligt ska kunna ge uttryck för sina åsikter under tiden som han är där och tävlar.

…att studenter slängts ut från sina bostäder för att lämna plats åt de utländska hockeysupportrar som hejar på Tre Kronor och de andra lagen i VM.

Att offentligt ta ställning för alla människors lika rätt och värde behöver inte vara så svårt. Det räcker att visa lite mänsklighet. En minimal uppoffring att göra för en svensk förbundskapten. Men ett mycket viktigt symboliskt stöd för de många belarusier som lever under ett hårt förtryck.