Nordiska ministerrådet försöker rädda sitt eget skinn

nordenNordiska ministerrådets kontor i Ryssland sattes häromveckan upp på myndigheternas lista över ”utländska agenter”. Och hur reagerade organisationen – som alltså är de nordiska regeringarnas officiella samarbetsorgan – på detta absurda tilltag? Jo, man har bestämt sig för att ”ligga lågt” och lägga all verksamhet på is i väntan på att man förhoppningsvis kan övertala de ryska myndigheterna att ändra sitt beslut. Så här säger Kari Kahiluoto, ansvarig för organisationen på Finlands utrikesdepartement:

– Alla förstår att vår nya status som agent är orimlig. I väntan på att förhandlingar i Moskva leder till en omvärdering av vår status lönar det sig inte att skrida till motåtgärder. En lösning nås inte på en dag eller en vecka. Nu gäller det därför att anpassa verksamheten till rysk lag och hoppas på en förhandlingslösning.

Ur ett strikt egoistiskt perspektiv är det kanske smart att inte protestera, utan bara försöka rädda sitt eget skinn genom att utnyttja sina diplomatiska kanaler. Därmed sviker man dock samtidigt alla de ryska organisationer som drabbats av en lagstiftning som står i strid med såväl Europakonventionen och FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter som FN:s deklaration om människorättsförsvarare. Det är lagen i sig som är orimlig, inte det faktum att Nordiska ministerrådet nu omfattats av den. Kahiluotos uttalande ger istället snarare intryck av att han ser den som en normal företeelse, så länge den bara drabbar ryska människorättsorganisationer.

De ryska organisationer som stämplats som ”utländska agenter” försöker alltjämt fullfölja sin verksamhet. Flera av dem har tagit öppen strid mot myndigheterna för sin rätt att ta emot utländsk finansiering – några har också vänt sig till Europadomstolen, som med all sannolikhet kommer att ge dem rätt i slutänden. Organisationernas medarbetare tar dock stora personliga risker under tiden, i värsta fall kan de dömas till fängelse. Ändå trotsar alltså många dessa risker, för att de vägrar ge upp kampen för demokrati och mänskliga rättigheter.

För Nordiska ministerrådet är risksituationen helt annorlunda, det handlar på sin höjd om gnissel i relationerna mellan respektive länders utrikesdepartement. Är det någon som borde bråka och protestera högljutt så är det därför just denna organisation.

Det vore intressant att höra hur man på svenska UD tänker kring detta. Hittills har inga offentliga kommentarer getts därifrån.