Olympiska familjen gillar Lukasjenka

Idrottshjälten Lukasjenka, alltid med nummer 1

Inte ens IOK – Internationella olympiska kommittén – lyckades göra det möjligt för Aljaksandr Lukasjenka att resa till olympiaden i London. EU:s sanktioner gäller även under OS, meddelade de brittiska myndigheterna, och det kunde inte pamparna i IOK göra någonting åt. Själva såg de annars uppenbarligen inget problem i att umgås med den belarusiske (vitryske) diktatorn, och Storbritanniens olympiska kommitté bjöd redan ifjol uttryckligen in Lukasjenka till spelen.

IOK:s president Jaques Rogge fick istället betyga sina varma känslor i ett brev till Lukasjenka efter OS. I brevet tackar han Lukasjenka – som alltså leder den belarusiska olympiska kommittén – för dennes ”oupphörliga ansträngningar”, ”envisa arbete” och ”enorma insatser” till stöd för olympiadens genomförande.

För Lukasjenka är sådana hedersbetygelser mycket värdefulla, inte minst i propagandasammanhang. En av det moderna Belarus mest framstående politiska analytiker, den tyvärr alltför tidigt bortgångne statsvetaren Vitali Silitski, beskrev redan 2004 i en artikel hur idrotten används som politiskt redskap i Belarus. Silitski menade bland annat att Lukasjenka skapat en myt om att Belarus är en stor idrottsnation och därigenom förvandlat idrotten till ett slags kulturellt kännetecken, där han själv är dess främste representant. På så sätt kan han också utnyttja den stora uppmärksamhet som idrottsevenemang genererar till att föra ut sitt politiska budskap.

Det är för övrigt inte första gången Lukasjenka får beröm av sina kollegor i den olympiska familjen. 2008 belönades han av Europeiska olympiska kommittén (EOK) med en särskild utmärkelse för ”sina enastående insatser för den olympiska rörelsen”. Och samma kommitté höll förra året ett av sina styrelsemöten i Minsk, något som naturligtvis uppmärksammades stort i statliga belarusiska massmedier. EOK passade också på att ge ytterligare en present till Lukasjenka i samband med mötet.

I sitt nyhetsbrev skriver man bland annat så här om evenemanget i Minsk:

EOC president Patrick Hickey and his team met at the National Library, an imposing building inaugurated in 2006, which has since become the capital’s modern landmark. NOC president Alexander Lukashenko, who is also president of the Republic of Belarus, took time out of his busy schedule to meet the EC and pose for the traditional photo.

[—]

During their stay, the leaders of the Olympic Movement of Europe also visited a number of sports venues, which are the pride of the capital of Belarus.

luka eok
Gunilla Lindberg, Aljaksandr Lukasjenka och övriga ledamöter i EOK

En av dem som deltog i Minsk är Svenska olympiska kommitténs generalsekreterare Gunilla Lindberg, som också innehar topposter i såväl IOK som EOK.

Själv sade hon senare i en intervju med SVT att hon inte tyckte om situationen:

– I min roll gäller det också ibland att man måste representera vid sådana här sammanhang, när man har jubiléer och så vidare. Och ordföranden i olympiska kommittén är Lukasjenka. Jag mådde inte bra av det. Det är inte så väldigt ofta som man träffar på länder som Vitryssland.

Det är ju klädsamt att Lindberg åtminstone känner ett visst obehag när hon och hennes kollegor fjäskar för Lukasjenka. Fast det hade varit mycket bättre om hon istället stått upp för de olympiska ideal om humanitet och mänsklig värdighet som så gärna basuneras ut i andra sammanhang.