Rädda den belarusiska radion!

Den första september stoppas Sveriges Radios sändningar på belarusiska (vitryska) om inte ledningen för SR International tar sitt förnuft till fånga och river upp beslutet från tidigare i år.

Ola Larsmo skriver i DN om radiochefernas motiv för att stänga den belarusiska redaktionen. Dels råder pengabrist, dels heter det att Sveriges Radio ska bedriva journalistik men inte engagera sig för demokrati. Man kan undra hur dessa chefer ser på journalistikens roll i samhället. Själv tycker jag att en av dess viktigaste funktioner är att bidra till en fungerande demokratisk samhällsordning.

Det är förstås också därför som den belarusiska regimen satsar så mycket resurser på att kontrollera den inhemska informationsspridningen till landets medborgare. Svårare är det att styra eller stoppa den information som produceras utanför landets gränser och sedan ”läcker in” i Belarus med hjälp av modern teknologi. Att Sveriges Radio nu själv täpper till en av dessa läckor är lika välkommet för president Lukasjenka som det är beklagligt för alla som vill främja demokrati.

Annorlunda lät det när sändningarna utökades för knappt tre år sedan. Då talade de ansvariga på Sveriges Radio om vikten av att public service tog sitt ansvar för demokratiutveckling och mänskliga rättigheter. Och den uttalade demokratifrämjande aspekten i de belarusiska sändningarna motiverades bland annat med formuleringar i SR:s sändningstillstånd.

Krystade och illa genomtänkta undanflykter blir ofta ihåliga och motsägelsefulla vid en närmare granskning. Det hade varit mer ärligt att enbart hålla sig till den egentliga orsaken: Sveriges Radio behöver spara pengar och då försöker man plocka bort sådant som förhoppningsvis inte väcker så stor uppmärksamhet.

Det ekonomiska argumentet är kanske legitimt i sig, även om det knappast höjer Sveriges Radios trovärdighet som en aktör i demokratins tjänst. Men i detta läge bör åtgärder vidtas för att undvika de ödesdigra konsekvenser som SR:s budgetproblem nu riskerar att leda till.

Sveriges regering säger sig ge hög prioritet åt mänskliga rättigheter i sin utrikespolitik. Utvecklingssamarbetet ska bland annat fokuseras på demokratifrämjande åtgärder. Då bör det väl inte vara så svårt att skaka fram de pengar som behövs för att en uppenbart demokratifrämjande verksamhet som den belarusiska radion ska kunna fortsätta?

Folkpartiets Birgitta Ohlsson tycker uppenbarligen likadant. Nyligen bad hon biståndsminister Gunilla Carlsson om besked huruvida regeringen avser ta några initiativ för att uppmuntra att dylika radiosändningar kan fortsätta. Svaret från Carlsson är förvisso intetsägande (det består mest av några pliktskyldigt rabblade formuleringar ur regeringens Belarus-strategi). Utan att vilja röra vid den konkreta sakfrågan konstaterar ministern bara att det i nämnda strategi står att ”verksamheten skall kunna breddas till att inkludera stöd till satellit-TV-sändningar och radio”. Fast egentligen räcker det. Det politiska beslut som behövs för att rädda radiosändningarna på belarusiska är därmed redan fattat.

Biståndsorganet Sida meddelade häromdagen att dess budget kommer att minska på grund av den pågående ekonomiska krisen. MEN eftersom Belarus är ett prioriterat land så ska nedskärningarna inte påverka stödet dit. Tvärtom kommer den delen av budgeten att öka.

Alltså:  Pengar finns och Sida har mandat att inom ramen för regeringens strategi finansiera fortsatta sändningar på belarusiska. Resten är bara tekniska spörsmål som kan lösas med lite god vilja. Svårare än så är det faktiskt inte!