Redovisa politiken kring sanktionerna mot Belarus, EU!

Vad är det egentligen som händer med EU:s Belaruspolitik? Samtidigt som officiella företrädare emellanåt bedyrar att unionens hållning gentemot den belarusiska regimen står orubbligt fast, och att ingen normalisering av relationen kan komma i fråga förrän de politiska fångarna har släppts, så talar den praktiska verkligheten ett annat språk.

Belarus utrikesminister Uladzimir Makej har exempelvis på senare tid två gånger bjudits in till olika EU-möten inom ramen för det Östliga partnerskapet, trots att han är föremål för EU:s sanktioner och därför nekad inresa till EU. Och inte bjöd man väl in honom för att sedan stoppa honom vid gränsen, eller?

Sveriges utrikesminister Carl Bildt förnekar kännedom om inbjudan av Makej och tycks vara kategoriskt emot en sådan. Det är dock oklart om han vidtagit någon åtgärd mot bakgrund av det inträffade.

Och så får vi nu veta att EU:s ministerråd lite grand i skymundan fattat beslut om att plocka bort en av personerna från sanktionslistan – Hanna Sjadryna, före detta vice chefredaktör på propagandatidningen Sovetskaja Belarussija – jämte två bolag som kontrollerats av affärsmannen Uladzimir Peftsijev, och som sägs spela en viktig roll för finansieringen av Lukasjenkas förtryck.

När belarusiska journalister frågar EU:s utrikeschef Catherine Ashton om bakgrunden till beslutet meddelar hennes pressekreterare att det enligt ministerrådet inte längre var befogat att ha Sjadryna och de aktuella bolagen kvar på listan. Mer ville eller kunde hon inte säga.

Vad gäller Sjadryna beror beslutet förmodligen på att hon lämnade Sovetskaja Belarussija strax före presidentvalet i december 2010. Det är i alla fall de skäl hon själv åberopat i tidigare korrespondens med EU i sina ansträngningar att slippa sanktionerna. Men om detta är förklaringen så är den i högsta grad problematisk. Propagandan inleddes ju inte på valdagen utan förekom långt dessförinnan, inte minst i form av smutskastningskampanjer mot dem som utmanade Lukasjenka om presidentposten. Och Sovetskaja Belarussija var knappast guds bästa barn före valkampanjen heller…

Om det helt sonika handlar om att Sjadryna bytt bana och jobb så aktualiserar det ett annat problem med sanktionerna: Ingen tycks ha funderat – än mindre slagit fast – några konkreta villkor för när sanktionerna ska sluta gälla mot dem som blivit föremål för dem. Krävs det offentliga ångerfulla uttalanden? Lukasjenka-regimens fall? Eller bör det vara tillräckligt att vederbörande lämnat sin tjänst? I det sistnämnda fallet är det förstås logiskt att befria Sjadryna från sanktionerna, men i så fall skulle också en lång rad andra personer plockas bort från listan. Det gäller inte minst de fyra huvudmisstänkta för de politiska morden på oppositionella under åren 1999-2000 (möjligen med undantag för Viktar Sjejman, som likt gubben i lådan ständigt dyker upp på nya uppdrag i Lukasjenkas närhet). Och hur vettigt skulle ett sådant beslut vara?

Frågan om affärsmannen Peftsijev är inte heller glasklar. Han fördes upp på sanktionslistan tillsammans med tre av sina bolag, som därmed bland annat berövades exportmöjligheter till EU: krigsmaterieljätten Beltecheksport, kommunikationsbolaget BT Telekommunikatsii och spelbolaget Sport-pary. Senare fylldes listan på med ytterligare ett företag under Peftsijevs kontroll, spritbolaget Akvadziu. Tanken bakom sanktionerna var att strypa en del av penningflödena från Peftsijevs bolag till president Lukasjenka.

Sanktionerna var uppenbarligen ett streck i räkningen för Peftsijev och regimen, och åtgärder vidtogs snabbt för att på olika sätt kringgå deras verkan. Peftsijev började sälja delar av sin näringsverksamhet, och vissa formella band mellan regimen och bolagen klipptes av. Vid närmare granskning visade det sig att Beltecheksport sålts till en rysk affärsman med nära koppling till Rysslands president Vladimir Putin (som tidigare lovat att hjälpa Lukasjenka motverka sanktionernas effekter). Mannen i fråga – Dmitrij Gurinovitj – visade sig också vara nära bekant med och tidigare medarbetare till Peftsijev, dessutom är han brorson till den belarusiska riksbankens chef Nadezjda Jermakova…

Sport-pary såldes i samma veva till ”Mirnyj sport”, en tennisskola ledd och ägd av tennisstjärnan Maksim Mirnyj (som bland annat haft stora framgångar i dubbel tillsammans med svenska Jonas Björkman). Mirnyj hör samtidigt till dem som backat upp Lukasjenka och ibland förekommer vid dennes sida i samband med till exempel nöjesevenemang. Och Peftsijev var tills nyligen ordförande för det belarusiska tennisförbundet…

Formellt innebär transaktionerna att Peftsijev inte längre kontrollerar bolagen. Eftersom EU:s sanktioner riktades mot dem i egenskap av just Peftsijevs egendomar kan det då förefalla logiskt att de nu tas bort från sanktionslistan. Fast i praktiken ger de täta banden mellan de inblandade aktörerna upphov till befogade misstankar om att Peftsijev i själva verket sålt bolagen till sig själv. Åtminstone tycks de penningflöden till regimen som EU med sanktionerna ville (och delvis lyckades) stoppa nu kunna återupptas.

Det är naturligtvis inte helt lätt för EU att agera konsekvent och effektivt med de förutsättningar som råder i Belarus. Men det minsta man kan begära är att EU redovisar grunden för sina beslut. Annars leder dessa ofrånkomligen till spekulationer om att man har en dold agenda. Och med tanke på de märkliga turerna kring inbjudan av Makej och den i övrigt intensifierade dialogen med Lukasjenkas regim (trots att denne inte gjort något för att uppfylla EU:s demokratiseringskrav) är det spekulationer som inte gynnar bilden av EU i den belarusiska demokratirörelsens ögon.

För att bidra till att bringa klarhet i historien skickar jag idag via e-post följande frågor till Sveriges utrikesdepartement:

1) Mot bakgrund av den information som nyligen framkommit om att Belarus utrikesminister Uladzimir Makej bjudits in till EU-möten (trots att han är föremål för EU:s sanktioner mot tjänstemän med ansvar för grova människorättsbrott och därför nekad inresa till EU) undrar jag följande:

Hur agerar Sveriges regering för att EU:s officiella Belaruspolitik ska upprätthållas och respekteras, så att Uladzimir Makej inte på nytt bjuds in till EU i strid med gällande sanktioner?

2) Med anledning av ministerrådets beslut nyligen om att undanta en person (Hanna Sjadryna) och två företag (Aquadive och Sport-pari) från EU:s sanktionslista undrar jag följande:

På vilka grunder togs Hanna Sjadryna, Aquadive och Sport-pari bort från EU:s sanktionslista gentemot Belarus?

Det ska bli intressant att se vad jag får för svar!