Ryssland försöker smita undan sina åtaganden

konstitutionsdomstolen
Rysslands konstitutionsdomstol

Det ryska parlamentets underhus har i en första läsning antagit en lagändring som ger landets konstitutionsdomstol utökade befogenheter. Lagändringen innebär att domstolen kan förklara domslut som fattats i internationella domstolar ”omöjliga att verkställa” om dessa ”står i strid med Rysslands konstitution”.

Det främsta motivet till den aktuella lagändringen är oviljan att punga ut med de stora skadestånd som den internationella skiljedomstolen i Haag och Europadomstolen ålagt ryska staten att betala till aktieägarna i oljebolaget Yukos. Bolaget styckades upp och såldes på ett rättsvidrigt sätt år 2003, inom ramen för förföljelsen av den regimkritiske oligarken Michail Chodorkovskij. Totalt handlar det om skadeståndsbelopp på över 600 miljarder kronor.

Utöver Yukos-fallet plågas den ryska regimen av ytterligare en mängd fällande domar i Europadomstolen, bland annat för de omfattande övergrepp mot de mänskliga rättigheterna som ägde rum i samband med krigen i Tjetjenien.

Redan i somras, när Yukos-domsluten föll, slog konstitutionsdomstolen fast att det i vissa situationer kan vara omöjligt att verkställa internationella domslut som ”bryter mot grundläggande konstitutionella principer”.

I själva verket handlar det förstås om att den ryska regimen med vilseledande pseudojuridiska resonemang försöker kamouflera sin vägran att respektera landets internationella åtaganden, i det här fallet med hjälp av sin lojala konstitutionsdomstol.

Men hur man än vänder sig har man som bekant rumpan bak. Och i den ryska konstitution som konstitutionsdomstolen har till uppgift att tolka står det klart och tydligt att de internationella avtal som Ryssland ingått har företräde framför nationell lagstiftning, i den mån dessa står i konflikt med varandra.

Med propagandans hjälp kan Putin förmodligen ändå övertyga stora delar av den ryska befolkningen om att internationella domstolars beslut inte behöver respekteras. Desto viktigare då att Sverige och andra demokratiskt sinnade länder i omvärlden talar klarspråk om att ett sådant beteende är oacceptabelt och att man också ser till så att det får kännbara konsekvenser för den ryska regimen.