Ställ in hockeylandskamperna i Minsk!

Det pågår som bekant en debatt om huruvida Belarus (Vitryssland) ska fråntas värdskapet för Ishockey-VM 2014, på grund av de allvarliga människorättsbrott som regimen gör sig skyldig till, och det propagandaverktyg som man gjort just ishockeyn till.

Mitt i denna diskussion ska nu det svenska ishockeylandslaget bege sig till Minsk för att spela två träningsmatcher mot Belarus, den 10 respektive 11 april.

Samtidigt sitter 15 politiska fångar fängslade i Belarus (flera av dem misstänks vara utsatta för tortyr). Samtidigt hindras regimkritiker från att lämna landet. Samtidigt avskedas människor från sina jobb för att de vågar säga vad de tycker. Samtidigt förbereds ännu ett fuskval, denna gång till det belarusiska parlamentet. Samtidigt grips och döms kontinuerligt fredliga demonstranter till fängelse och böter.

Sveriges ambassadör är efter den senaste schismen mellan EU och Belarus inte välkommen att återvända till Belarus, utan sitter och bidar sin tid i Stockholm.

Det svenska hockeylandslaget är dock varmt välkommet att skänka sin strålglans över Lukasjenkas politiska ishockeyprojekt. Isen är säkert välspolad, omklädningsrummen välutrustade, spelarhotellet välförsett med allehanda bekvämligheter.

Men bör de åka dit?

Sveriges Riksidrottsförbund har riktlinjer för hur den svenska idrottens representanter bör agera i internationella sammanhang. Bland annat uttrycker riktlinjerna en strävan att all verksamhet ska ske i överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna.

Det är svårt att se hur dessa riktlinjer kan stämma överens med att Tre Kronor genomför de aktuella matcherna mot Belarus. Det finns en direkt koppling mellan ishockeyn och politiken i Belarus, och svenskarna kommer ofelbart att utnyttjas i regimens propaganda. En propaganda som är en integrerad del i det förtryck som också innebär ovan nämnda kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Om idrottssverige menar allvar med sina etiska riktlinjer bör ishockeyförbundet ställa in träningslandskamperna mot Belarus.

Det är ryggradslöst att försöka klamra sig fast vid den gamla tomma klyschan om att idrott och politik inte hör ihop. Och förresten borde en sådan hållning i just det här fallet leda till samma slutsats: För det är ju just det som Lukasjenka gör med ishockeyn, blandar ihop den med politiken. Och det borde man väl i så fall inte ställa upp på från svensk sida?