Svenska UD inte avvisande till lindrade sanktioner mot Lukasjenka

sverige belarus
Svenska UD tillbakavisar Lettlands påståenden om EU:s Belaruspolitik, men bara delvis.

För en dryg vecka sedan rapporterade jag här på bloggen att Lettland – som nu innehar ordförandeskapet i EU – annonserat en uppmjukad linje från EU:s sida gentemot Lukasjenka-regimen. Den lettiske statssekreteraren Andrejs Pildegovics har bland annat vid en presskonferens i Minsk meddelat att EU har för avsikt att under våren ompröva sina sanktioner mot Belarus (Vitryssland). Han uttryckte därvid en förhoppning om att Aljaksandr Lukasjenka själv – som för närvarande är föremål för nämnda sanktioner och därför förhindrad att resa in i EU – ska kunna representera Belarus vid Östliga partnerskapets toppmöte i Riga i maj. Pildegovics uppgav också att EU i dagsläget bara betraktar tre personer som politiska fångar i Belarus, ett uttalande som väckte irritation bland belarusiska människorättsförsvarare som istället anser att de politiska fångarna är sex till antalet.

Mot bakgrund av Lettlands utspel vände jag mig med tre frågor till Sveriges utrikesdepartement, och idag fick jag svar:

1) När och under vilka former kommer sanktionspolitiken gentemot Belarus att omprövas?

EU:s sanktionsregim gentemot Vitryssland ses över en gång om året. Nästa översyn sker i oktober 2015 och kommer liksom tidigare år att ta hänsyn till situationen i Vitryssland avseende mänskliga rättigheter och demokrati, i enlighet med rådsslutsatserna från oktober 2012.

2) Delar Sveriges utrikesdepartement uppfattningen att det bara finns tre politiska fångar i Belarus?

EU gör utifrån Europarådets kriterier en löpande bedömning av vilka fångar som bör anses vara fängslade på politiska grunder, varför en diskussion om exakt antal fångar vid en given tidpunkt inte är meningsfull. En offentlig sifferexercis kring antalet fångar riskerar dessutom att motverka målsättningen med EU:s sanktioner mot Vitryssland.

3) Delar Sveriges utrikesdepartement uppfattningen att Aljaksandr Lukasjenkas närvaro vore önskvärd vid Östliga partnerskapets toppmöte i Riga i maj?

Utrikesdepartementet anser att det är för tidigt att ta ställning i frågan. Oavsett departementets slutgiltiga hållning avser Sverige fortsatt att verka för respekt för mänskliga rättigheter och demokrati i Vitryssland, inkl. frisläppandet av politiska fångar.  

UD:s svar på mina frågor är inte entydiga. Å ena sidan tillbakavisar man letternas påstående att en omprövning av EU:s sanktionspolitik är på gång under våren. Men å andra sidan ställer man sig inte avvisande till tanken att bjuda in Lukasjenka till Riga i maj, trots att detta förutsätter en omprövning av sanktionsvillkoren. Hur den logiken går ihop är svårt att förstå sig på, men att man överhuvudtaget ser det som tänkbart att Lukasjenka bjuds in till Riga är häpnadsväckande och beklagligt. Inte ett enda av EU:s demokratiserings- och människorättskrav (som ligger till grund för sanktionerna) har ju tillgodosetts av den belarusiska regimen, och rapporter från lokala människorättsförsvarare vittnar om att situationen i landet är på väg att försämras ytterligare. Att i det läget belöna Lukasjenka med lindrade sanktioner vore synnerligen inkonsekvent, åtminstone om man menar allvar med den uttalade avsikten att fortsätta verka för mänskliga rättigheter och demokrati i Belarus. Tänk att det ska vara så svårt att kategoriskt ta avstånd från diktaturer…

Svaret på frågan om de politiska fångarna är visserligen onödigt vagt (på vilket sätt skulle en ”offentlig sifferexercis” motverka målsättningen med EU:s sanktioner, till exempel?). Men ett besked ger man i alla fall: nämligen att det är Europarådets kriterier som ska ligga till grund för EU:s bedömning. Eftersom det i princip är samma kriterier som de belarusiska människorättsförsvararna använder sig av så torde det därmed stå klart att den lettiske statssekreteraren var fel ute när han talade om enbart tre politiska fångar i Belarus.

Sammantaget kan man konstatera att UD:s svar delvis innebär ett tillbakavisande av Lettlands påståenden vad gäller EU:s Belaruspolitik. Samtidigt finns där oroväckande vagheter, inte minst vad gäller inställningen till hans eventuella närvaro vid toppmötet i Riga. All anledning att fortsätta bevaka utvecklingen, med andra ord!