Sveriges Radio bryr sig inte längre om demokrati

Sveriges Radios internationella avdelning har bestämt sig för att lägga ner sina sändningar på belarusiska (vitryska) – och därmed helt stänga SR:s belarusiska redaktion –  från och med den 1 september 2009.

Beslutet innebär att en väldigt viktig kontaktyta mellan Sverige och Belarus försvinner. Den belarusiska redaktionen har varit fenomenal på att hitta beröringspunkter mellan länderna, både vad gäller kulturliv och samhälleliga skeenden. Särskilt betydelsefullt har detta varit för de belarusiska aktörer som i sitt hemland inte når ut till befolkningen på grund av regimens närmast totala kontroll över massmedierna.

Det har alltså inte bara handlat om att ”ge en Sverigebild till en vitrysk publik med två halvtimmar i veckan” som det nu uttrycks i SR Internationals egen beskrivning av verksamheten. Istället var motivet bakom sändningarna ett annat. Så här beskrevs det till exempel i uppdragsbeskrivningen för 2008-2009:

”De vitryska programmen sänds huvudsakligen av demokratiskäl. Programmen ska stödja demokratiseringsprocessen i Vitryssland där demokrati och mänskliga rättigheter har brister och där publiken har begränsad tillgång till oberoende nyhetsförmedling. Programmen ska också ge information till Sverigeintresserade.”

Nu verkar alltså inte Sveriges Radio vara intresserade av demokratiseringsprocesser längre. Som kompensation erbjuder man de ryskspråkiga sändningar som kommer att finnas kvar, men som i grunden har ett helt annat syfte, utan uttalat demokratiuppdrag.

Tyvärr ger SR Internationals ledning intryck av att inte ens själv känna till bakgrunden till sändningarna på belarusiska. Redaktionschefen Ingemar Löfgren visar också att han inte begriper någonting av den språkpolitiska dimensionen när han konstaterar att ryska ju är ”ett språk som också förstås i Vitryssland”. Och Elle-Kari Höjeberg som är ansvarig kanalchef för utlandssändningarna yrar om att kort- och mellanvåg inte är så ändamålsenligt att sända på längre. Webbradions betydelse förtiger hon dock. Likaså det faktum att de belarusiska sändningarna faktiskt har en trogen publik inne i Belarus. Enligt undersökningar uppgick lyssnarantalet i Belarus till omkring 140 000 personer under 2007 och 170 000 under 2008.

Förmodligen handlar nedläggningsbeslutet om något helt annat än vad SR International vill ge sken av, till exempel ekonomiska omprioriteringar med nedskärningar som följd. I så fall bör man inte hymla om detta utan rakt ut säga att man inte längre är intresserad av demokratifrämjande journalistik. Om det är så illa bör emellertid också andra aktörer vakna till liv. Demokratistöd är högprioriterat i regeringens Belarusstrategi, och det borde inte vara några problem att via biståndsorganet Sida se till så att radiosändningarna kan fortsätta.

Den belarusiska rösten tystas systematiskt i statsstyrda sammanhang i Belarus. Nu gör Sveriges Radio alltså samma sak. Det borde fungera som en uppmaning till motstånd bland oss som är engagerade för den belarusiska kulturens fortlevnad!