Bort från det sovjetiska förflutna?

Är Lukasjenka på väga att lämna det sovjetiska förflutna bakom sig, frågade Sveriges Televisions korrespondent i gårdagens Rapport, och fick ett bekräftande svar från en företrädare för den belarusiska IT-industrin. Ja, frågan gällde i första hand just IT-industrin, men nog även den jätteindustripark som Kina håller på att bygga, och i någon mån hela den belarusiska ekonomin, om än inte den politiska situationen. I tider då EU söker ursäkter att inte fokusera på förtrycket kan en liberaliserad och växande IT-industri dock fylla även en sådan, politisk, funktion.

Bakgrunden till reportaget var att den belarusiska IT-industrin växer mycket snabbt, eftersom den är särbehandlad och gynnad av staten. Den informations- och kommunikationsteknologiska sektorn sysselsätter nu sjuttiotusen personer. Mycket av intäkterna kommer från export av datatjänster till kunder i Väst.

Totalt står sektorn, vad jag förstår, för hela tre procent av BNP.

En bedömning av vart Belarus rör sig utgår dock kanske hellre från de övriga 97 procenten av landets ekonomi. Och här föredrar Lukasjenka att sitta stilla i båten. Världsbankens regiondirektör för Belarus, Ukraina och Moldavien träffade häromveckan den belarusiske premiärministern och gjorde klart att man inte var nöjd med den fortsatta statsstyrningen av ekonomin. Någon större förändring verkar inte heller vara i sikte.

En arbetsgrupp inom den belarusiska regeringen som sedan början av året försöker få fram en ”vägkarta för strukturreformer” – avsedd att bereda mark för ett avtal med just Världsbanken – har inte lyckats producera någon sådan. Den har också bytt namn på dokumentet så att ”reformer” har ersatts med ”effektivisering”. Anledningen är kanske att Lukasjenka själv i sitt tal till parlamentet i våras sa sig tycka illa om just det ordet, alltså reformer.

Hans motivering var att människor är rädda för sådana, eftersom de rymmer viss destruktiv potential. I det kan han nog ha rätt. Men ett annat uppenbart motiv är att en reformerad ekonomi berövar diktaturen en del av dess kontroll över samhället. Och i det perspektivet föredrar han att stanna kvar i det sovjetiska förflutna.