Brett urval – för Lukasjenka

Häromdagen avslutades registreringen av så kallade initiativgrupper till det belarusiska parlamentsvalet 17 november. Initiativgruppernas funktion är att samla in stödunderskrifter för hugade kandidater, minst tusen stycken, vilket inte borde vara alltför svårt. 503 hugade kandidater hade anmält att de ville registrera sådana och i stort sett alla, 487, blev också registrerade. Med tanke på att det bara finns 110 platser i parlamentet och lika många valkretsar ser det på pappret alltså ut att kunna bli flera kandidater till varje plats.

Dessutom kan fler kandidater tillkomma. Registrerade politiska partier, varav det även finns ett antal oppositionella, får lansera kandidater utan att behöva samla in stödunderskrifter om de vill. Det får även arbetsplatser.

I praktiken vill partierna – åtminstone de oppositionella – ändå samla in underskrifter. Insamlingen som pågår till 7 oktober innebär nämligen att man får sätta upp informationsbord med partiskyltar på gatan, något som annars knappast är möjligt. Därför finns bland de 487 initiativgrupperna 27 från Förenade medborgarpartiet, 17 från vänsterpartiet Rättvis värld, 16 från Belarusiska folkfronten och elva från socialdemokratiska Hramada – totalt 71 initiativgrupper – samt även 44 grupper från regimtrogna partier, främst det kommunistiska.

När de gäller arbetsplatser så lanserar de i praktiken bara regimtrogna kandidater, eftersom arbetsplatsernas ledning måste vara med på noterna. Parlamentet domineras vanligen av just arbetsplatsnominerade ledamöter. De flesta är dessutom med i den uttryckligen apolitiska organisationen Belaja Rus, som i praktiken alltså fungerar som ett maktparti, även om det till skillnad från det sovjetiska kommunistpartiet inte spelar någon självständig roll.

Erfarenheten visar att en del av de oppositionella kandidaterna kommer att diskvalificeras genom att man finner deras stödunderteckningar delvis vara ”förfalskade”. Andra kommer att tillåtas ställa upp men få sitt valresultat nedskrivet av lokala valnämnder. Kanske sållas några ut redan under namninsamlingsfasen för att de anses ha tagit ut svängarna alltför mycket i sitt valarbete.

Hur många oppositionella som i slutändan kommer in i parlamentet avgör Lukasjenka. Oftast är det ingen, men senast blev det två. Den här gången har han sagt att oppositionen också är en del av samhället och bör vara företrädd i parlamentet, även om ”de kanske tänker litet annorlunda”. Det kan betyda att ytterligare några släpps in.