Brezjnev spökar

I en diskussion om Leonid Brezjnev på Radio Svoboda i går gjordes en del ofrånkomliga jämförelser med Vladimir Putin. Brezjnev var Sovjets ledare i arton långa år, 1964-1982, och Putin har nu varit Rysslands i nitton. Under båda ledarna har korruption och nepotism kunnat breda ut sig och blivit till själva grunden för landets organisering.

Och Brezjnev hade ett omväxlande förhållande med omvärlden som också påminner om Putins.

Först gjorde han sig till en skurk med invadionen av Tjeckoslovakien 1968 och sedan inledde han en avspänningspolitik som fick ett abrup slut med invasionen av Afghanistan 1979. Liknande avspända perioder kan man finna i Putins första år vid makten och under Medvedev, och möjligen även under Obamas vingliga ”omstart”, som dock begravdes med annekteringen av Krim 2014.

Detta och mycket annat avhandlas i studiosamtalet mellan den tyska historikern Susanne Schattenberg, som skrivit en uppmärksammad Brezjnevbiografi, och hennes ryske kollega Nikita Sokolov.

En sak de diskuterar är Brezjnevs politiska karriär. Liksom för många andra inleddes den oväntat i slutet av 1930-talet, då Stalins avrättningar och fängslanden ledde till att massor av vakanta poster måste fyllas upp av unga och oerfarna personer. Han råkad komma att arbeta under Chrusjtjov som sedan drog honom med sig mot toppen.

Att just Brezjnev, efter att Chrusjtjov kuppats bort 1964, kom att efterträda denne förklarar Schattenberg med att han uppfattades som en ovanligt hygglig och därmed ofarlig person. Egentligen var han inte alls ute efter makt. Inte heller förstår hon riktigt varför det senare uppstod en personkult kring Brezjnev, vars ständigt nya ordnar och medaljer gjorde att Moskvaborna efter en jordbävning skämtade att det bara var Brezjnev som hade hängt av sig kavajen.

Sokolov är mer skeptisk, eller cynisk, och ser i Brezjnevs hygglighet en skicklig intrigmakares spel.

Schattenbergs beskrivning av Brezjnev påminner om Michail Zygars bok om Putin, Männen i Kreml. Där framställs även denne som ointresserad av makten. Han bara råkar hamna i toppen av pyramiden och klarar sedan inte av att ta sig därifrån. Sådant som av andra uppfattas som auktoritära diktatorsfasoner ursäktas sedan med en påstådd rädsla för verkliga eller inbillade hot.

Hur den psykologiska verkligheten än ser ut så är Brezjnev nu aktuell även i Tjeckien. Landets president Milos Zeman – en av Europas mest Kremlvänliga makthavare – har kallat den ryske ambassadören till presidentpalatset i Prag nästa torsdag för att få en ”förklaring” till ett nytt ryskt lagförslag som legitimerar just invasionen av Tjeckoslovakien. Vid den tiden var Zeman faktiskt en av dem som uteslöts ur det styrande kommunistparti för att ha protesterat mot invasionen.