Dekorativ liberalisering

Belarus är på väg att förändra sin lag om massammankomster eller, som det heter i svensk lagstiftning, allmän sammankomst – det vill säga demonstrationer. Lagändringarna som för några veckor sedan antogs i en andra och sista omröstning i parlamentets underhus ska nu bara godkännas i överhuset, konstitutionsdomstolen och skrivas under av Lukasjenka – för att därefter träda i kraft.

Om detta skriver juristen Michail Pastuchou, som själv blev utkastad ur konstitutionsdomstolen av Lukasjenka för över tjugo år sedan, i tidningen Svobodnyje Novosti Plyus.

Ändringarna kommer nästan helt säkert att införas. Bland annat ska man inte längre behöva söka tillstånd för en demonstration med upp till tusen deltagare, det räcker med att förhandsanmäla den.

Det ser alltså ut att röra sig om en liberalisering, och detta är just vad landets inrikesminister Sjunevitj säger att det är. Men Pastuchou menar att det inte rör sig om liberalizatsija utan om dekorizatsija – fritt översatt, dekorativ liberalisering – avsedd att mildra den redan sparsamma kritiken från EU.

Han konstaterar att även den nya lagen rymmer begränsningar som ger möjlighet att kontrollera och hindra obekväma protester. Även om inget formellt tillstånd behövs, så kan myndigheterna ändå neka en demonstration efter att den föranmälts. Och när det gäller större protester kvarstår arrangörernas skyldighet att sörja för polisbevakning, ambulansnärvaro och renhållning, vilket ger ytterligare möjligheter att stoppa arrangemang.

Dessutom får demonstrationsarrangörer inte ha fällts för brott eller förseelser under det senaste året. Detta diskvalificerar förstås de oppositionsledare som ständigt och jämt döms till böter eller arreststraff för just otillåtna demonstrationer. När det gäller mediebevakning av demonstrationer får den bara bedrivas av legitimerade journalister, vilket torde utesluta exempelvis exilkanalen Belsats frilanskorrespondenter.

Pastuchou har nog rätt i att skäl till optimism saknas. Om den belarusiska regimen verkligen ville utöka demonstrationsfriheten så kunde den börja med att tillämpa nuvarande lagstiftning mer liberalt. Något sådant har vi inte sett. Tvärtom hindrades så sent som i förrgår ännu en av de planerade protesterna mot kärnkraftverket i Astravets, denna gång i staden Radasjkovitjy. Inte ens reservplanen att ersätta den pyttelilla demonstrationen med ett rundabordssamtal fungerade eftersom kafét där man tänkt hålla till hade stängts och omringats av poliser.