Dueller och debatter

För sex veckor sedan väckte Putins förre livvakt, numera chef för det nybildade ryska nationalgardet, Viktor Zolotov, allmän förundran genom att bjuda in oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj till envig. Zolotov föreslog att de skulle mötas i en boxningsring, på tatamimattor eller var som helst och lovade att där förvandla Navalnyj till en ”saftig kotlett”.

Bakgrunden var att Navalnyjs antikorruptionsfond hade riktat sitt senaste avslöjande mot just nationalgardets misstänkt dyra inköp av mat och Zolotovfamiljens lika misstänkt stora privata förmögenhet.

Utmaningen framfördes i en videoinspelning där Zolotov var iförd generalsuniform och hänvisade till sin ”officersära”. Om Navalnyj dristade sig till att förolämpa Zolotov eller dennes anhöriga igen så lovade Zolotov också att ”torka av skorna” på honom.

Detta var dock just vad Navalnyj dristade sig till häromdagen, i ett videosvar till Zolotov. Att svaret dröjt så länge beror på att Navalnyj avtjänat två längre arreststraff på totalt 50 dagar för att ha arrangera demonstrationer utan tillstånd.

I sin eget videosvar upprepar Navalnyj korruptionsanklagelserna. Han berättar också att Zolotov lagt beslag på en historisk lyxegendom tidigare bebodd av sovjetiska storheter som Dzerzjinskij och Mikojan, och som under 90-talet var påtänkt att bli residens för den eventuellt hemflyttade tsarfamiljen. Ironiskt jämför han Zolotovs egen storhet med de historiska figurernas. Även Zolotovs barn och svärson tillskansade sig redan i tjugoårsåldern enorma residens.

Hur kan detta komma sig, undrar Navalnyj, och nämner Zolotovs samarbete med en känd gangsterboss i 1990-talets Sankt Petersburg som en möjlig förklaring. Han passar också på att visa avsnitt ur en intervju med Jeltsins berömde livvaktschef Korzjakov som menar att Zolotovs karriär bygger på att han är efterbliven.

Navalnyj går sedan så långt som att anklaga Zolotov för delaktighet i mordet på oppositionspolitikern Boris Nemtsov. Den minnesgode erinrar sig kanske Zolotovs roll i skadebegränsningen när Kadyrovs hantlangare hade gripits för mordet, och möjligen finns här fler stenar att vända på.

Därefter övergår Navalnyj till utmaningen på duell och påpekar att han som utmanad får välja plats och vapen. Duellen, säger han, ska därför ta formen av en debatt i någon av de federala tv-kanalerna.

Någon sådan debatt blir det förstås inte. Kreml vill inte ge utrymme åt Navalnyj, och Zolotov är minst lika chanslös mot honom i en debatt som Navalnyj vore mot Zolotov på en tatamimatta.

Men redan de båda videoframträdandena – som helt säkert har setts av många nationalgardister, poliser och andra inom rättsväsendet – har haft en liknande effekt. Den moderne och civiliserade Navalnyj står mot Putins primitiva hantlangare. Ytterligare förnedring av Zolotov är överflödig och skulle kanske rentav motverka sitt syfte.

Bättre än någon annan har Navalnyj under senare år exponerat Putinregimens dunkla sidor. Kanske urholkar det stödet för den på sikt, men några praktiska konsekvenser går tyvärr inte att se.