Dyrt på ena eller andra sättet

Att få tillstånd att demonstrera i Lukasjenkas Belarus blev för ett år sedan, som i öst.nu då rapporterade om, formellt litet lättare. I stället infördes avgifter som gjorde det dyrt, åtminstone om man tänkte sig att samla någon större mängd demonstranter. Faktum är att det åtminstone i vissa fall – ja, kanske till och med i de flesta – kan löna sig att strunta i demonstrationstillståndet och i stället betala böterna i efterhand.

Förutsatt att demonstrationerna inte är alltför besvärande för regimen så brukar de ju få äga rum utan polisingripande. Något verkligt ordningsproblem utgör de sällan, om ens någonsin.

Med decembermanifestationerna mot integration mot Ryssland har dock myndigheterna vänt på ekvationen, genom att helt enkelt bötfälla väldigt många människor. Som rapporterades för snart två veckor sedan hade de sammanlagda bötesbeloppen då nått en halv miljon kronor, och summan fortsätter att stiga. Denna gång handlar de förstås om ganska många olika manifestationer, fem i Minsk och ytterligare några på andra håll i landet, vilket gör det litet krångligt att uppskatta vad det skulle ha kostat att erhålla tillstånd för dem. Men de flesta har inte samlat särskilt stora skaror och rimligen rör det sig om en bråkdel av vad böterna nu kostar.

Ökar gör också summan av de arreststraff som för en del kompletterar böterna. Bloggaren Dzmitryj Kazlou i Orsja, som uppmärksammats för att myndigheterna öser arreststraff efter arreststraff över honom, är nu uppe i totalt 120 dagars arrest, alltså fyra månaders frihetsberövande.

Som sagt, något verkligt ordningsproblem utgör manifestationerna i stort sett aldrig. Det finns inga legitima skäl för Lukasjenka att fortsätta kringskära mötesfriheten på det här viset, det görs enbart för att vidmakthålla diktaturen.

I går protesterade det belarusiska PEN-centret mot straffen, mot bakgrund av att det bland de bötfällda eller arreststraffade finns många författare. Centret återger också de belarusiska människorättsorganisatiornas konstaterande att repressionen äger rum inför ett år som dels rymmer ännu ett riggat presidentval, dels ställer Belarus under fortsatt integrationstryck från Ryssland. Det är nu lika viktigt som någonsin att låta människor ta ställning, och respektera deras mötesfrihet.