Efter Tsichanouskaja

För tredje kvällen och natten i rad jagade polisen efter protesterande runtom i Minsk och i andra städer. Totalt har nu sextusen personer gripits, drygt tvåhundrafemtio lagts in på sjukhus, och en avlidit. I Brest ska polisen också för första gången ha skjutit med pistol – med riktiga kulor, inte gummikulor som hittills. Enligt polisen var man tvungen att försvara sig mot en grupp män som gick till attack med armeringsjärn. En person blev träffad i huvudet men tycks vara vid liv.

Gripanden av och eldgivning med gummikulor mot journalister som bevakar händelserna visar att strategin inte bara är att slå ned själva protesterna, utan även att försöka minska informationsflödet kring dem. Förmodligen är det också därför internet delvis ligger nere i Belarus.

Eftersom protesterna är så spridda är det svårt att bedöma deras omfattning, men jag tror man kan utgå ifrån att de är relativt fåtaliga. Att delta i en ordnad demonstration – som de rekordstora mötena innan valet – är en sak. Våldsamma katt-och-råtta-lekar med polis och militär på gator och bakgårdar nattetid är en annan sak. Många gör något däremellan. Jag talade just med en bekant som i natt skrek åt polisen från sitt fönster när han plötsligt insåg att de sköt gummikulor mot honom.

Jag tror att protesterna måste anta andra former för att vara hållbara. Det vi sett nattetid leder oundvikligen allt djupare ned i en våldsspiral.

I går gjordes försök att initiera strejker på flera större arbetsplatser, men de försöken tycks ha kvävts i sin linda av arbetsgivare och polis. I dag samlades kvinnor i solidaritetskedjor mot polisens våld runtom i landet. I Minsk blev de tillsagda av polisen att skingras, och gjorde så demonstrativt långsamt och med händerna över huvudet. Dessa och andra former av protester, tydligt skilda från tidigare sammandrabbningar, är nog den enda vägen framåt. Även om det rapporterats om kravallpoliser som lägger ned sköldarna, eller säger upp sig i protest, så tror jag inte att vidare eskalering kommer att ha den demoraliserande effekt vissa tycks hoppas på. Kanske blir det snarare tvärtom.

Att det finns en potential för mer traditionella och fredliga massprotester visade de stora manifestationerna som stoppades av regimen innan valet.

Och att döma av de oförfalskade valprotokoll som cirkulerar på internet kan Svjatlana Tsichanouskaja verkligen ha fått en majoritet av rösterna.

Nu har hon visserligen tvingats fly landet, och hon hade dessutom aldrig för avsikt att verkligen bli president. Men alldeles oavsett detta har Lukasjenka förlorat sin legitimitet – i den mån man kunde tala om en sådan tidigare. Och i Tsichanouskajas frånvaro torde den fortsatta proteststrategin nu vara den traditionella belarusiska oppositionens och demokratirörelsens ansvar att axla. De blir nu viktigare än någonsin.