Fängelsedomen mot Tiumentsev

Den femåriga fängelsedomen mot bloggaren Vadim Tiumentsev i sibiriska Tomsk – som vi i går rapporterade om på vår nyhetssida Fokus Ryssland – är det senaste uttrycket för en bekymmersam trend. De fällande domarna för ”extremism” blir allt fler. Om detta skriver Gazeta.ru med utgångspunkt i en expertrapport framtagen särskilt för tidningen.

Ett mått på detta är att antalet dömda enligt den ryska strafflagens paragraf 282 ökade från 137 personer år 2011 till 414 personer år 2015, alltså en tredubbling. Måttet är inte heltäckande, det finns även andra paragrafer i strafflagen och många – förmodligen betydligt fler – fälls i stället enligt paragrafer i den mildare administrativa lagen.

Inte heller hamnar alla som döms enligt strafflagen i fängelse, som bloggaren i Tomsk. Men tendensen är, som sagt, ändå tydlig och har helt säkert en avkylande effekt på den ryska samhällsdebatten – vilket sannolikt också är avsikten. Det ryska rättsväsendet är liksom många andra länders polis engagerad i så kallad pinnjakt, att lagföra så många brott som möjligt, och den politiska konjunkturen sedan Putins återkomst på presidentposten för fyra år sedan gör det tacksamt att rapportera just politiska brott.

Följden av denna nit är att litet vad som helst kan hamna i skottlinjen. I flera fall har ironiskt eller helt oavsiktligt spridande av naziliknande symboler fått konsekvenser för användare av sociala medier. Exempel på detta är användande av bilder från de självironiska ”Grammatik-nazisterna”, ett forum för pedantiska språkvårdare, eller när någon ville jämföra bilder av sitt bostadshus i nutid med hur det såg ut under nazistisk ockupation och den senare bilden råkade innehålla en svastika.

I någon utsträckning drabbar förstås den extremismrelaterade lagstiftningen sådant som även i vårt land skulle vara åtminstone besläktat med förbjudna yttranden, så som hets mot folkgrupp eller uppmaning till terrorbrott. Expertrapporten talar om ett par stora grupper bakom siffrorna ovan. Dit hör organiserade och icke-organiserade högerextremister samt islamister, de senare oftast medlemmar i Hizb-ut-Tahrir som är förbjudet i Ryssland men inte i Väst.

Men där finns också en fjärde grupp – Ukrainasympatisörerna. Dit torde man till exempel kunna räkna aktivisten Dmitrij Semjonov från det liberala oppositionspartiet PARNAS. Han fälldes absurt nog för att ha lagt upp en bild på den proryske tidigare rebellguvernören i Donetsk där denne var iklädd en förbjuden rysk nationalistorganisations uniform. Hit kan man möjligen också räkna Natalja Sjarina, föreståndare för ett ukrainskt bibliotek i Moskva, som sedan i höstas sitter i husarrest på grund av bibliotekets bokbestånd, och som nu dessutom anklagas för att ha betalat för sitt rättsliga försvar med bibliotekets pengar.

Symptomatiskt är också att den ökade tendensen nästan helt tycks handla om internet och sociala media, som ju inte i sig är en extremistisk miljö – utan snarare ett virtuellt vardagsrum för helt vanliga människor. Rättsväsendets ofta blinda godtycke i kombination med drakoniska domar som den mot Vadim Tiumentsev bidrar förstås inte heller till att Ryssland blir säkrare eller att samhällsdebatten blir mer hyfsad, utan snarare till att den senare kvävs. Tiumentsev betraktas, för övrigt, av ryska Memorial som politisk fånge.