Flaggförslag sätter Lukasjenka på prov

Den vit-röd-vita flaggan är symboliskt laddad i Belarus. Efter självständigheten 1991 var den under några år landets nationsflagga, fram till att Lukasjenka tagit makten och låtit avskaffa den genom en folkomröstning 1995. I stället fick man tillbaka – i lätt ändrad form – den flagga Belarus hade haft som sovjetrepublik.

För Lukasjenka var det ett sätt att spela på sovjetnostalgiska känslor i ett socialt och ekonomiskt kärvt läge, och att inför Ryssland demonstrera sin vilja till återintegration.

För Belarus demokratirörelse och opposition blev den vit-röd-vita flaggan en protestsymbol.

Så har den också behandlats av Lukasjenkaregimen. Även om det inte finns någon lagtext som uttryckligen förbjuder flaggan har den fått något som liknar en förbjuden status. För bara någon vecka sedan greps exempelvis en löpare som deltog i halvmaran i Minsk med flaggan över axlarna. Och någon dag tidigare ett par fotbollssupportrar som visade upp den under en match mot San Marino.

25 mars hölls en för ovanlighetens skull både tillståndsgiven och stor manifestation till hundraårsminnet av 1918 års kortlivade belarusiska republik, som också hade den röd-vit-röda flaggan som nationsflagga. På mötesplatsen invid Operateatern – som är omgiven av en trädbevuxen park – syntes då många sådana flaggor. Men mot alternativa manifestationer på andra platser och mot de som vågade sig ut från området utan att veckla ihop flaggorna ingrep polisen resolut.

Formellt renderar flaggan bötes- eller arreststraff som förseelse mot lagen om demonstrationstillstånd. I praktiken brukar dock polisen göra klart att det handlar om en ”icke-registrerad” symbol.

För att göra slut på godtyckligheten och skapa litet mer frihet har den oppositionella parlamentsledamoten Hanna Kanapatskaja, från Förenade medborgarpartiet, föreslagit att den röd-vit-röda flaggan får en skyddad status som det självständiga Belarus ”första statsflagga” och blir kulturminnesmärkt.

Hennes lagförslag blev känt för några månader sedan. Nu har hon inlett en samrådsprocess med några olika ministerier, vilket krävs innan en ledamot får lägga fram ett lagförslag inför parlamentet.

Skulle förslaget godkännas av regimen får polisen svårt att ingripa mot den viktigaste oppositionssymbolen. Självklart vore det ett steg framåt för yttrande- och mötesfrihet.

På sätt och vis är tidpunkten opportun för Kanapatskajas förslag. Lukasjenkas förhållande till Ryssland blev mer spänt redan då Putin efterträdde Jeltsin. Utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk i östra Ukraina har nu också visat hur det kan gå där den nationella identiteten är svag. Lukasjenka behöver stärka den.

Men frågan är om han är beredd att betala priset att legitimera oppositionens symbol. Förmodligen inte.