Fler bör ta sig i kragen

En mediestorm, måhända i ett vattenglas, utspelar sig just nu kring Rysslandsforskaren Martin Kragh. Upptakten är vad jag kan förstå Kraghs två år gamla artikel om rysk desinformation.

Att försöka reda ut ett sådant ämne är förstås vällovligt och nödvändigt. Icke desto mindre kände sig Aftonbladets kulturredaktör, Åsa Linderborg, säkert påhoppad av att hennes sidor utpekades som den viktigaste mainstreamkanalen för fejkfakta och ”narrativ” med ursprung i Kreml. Och kanske var det svårt för henne att bärga sig när Kragh nu på mycket lösa grunder (dokument stulna av hackers och publicerade av ryska media) pekades ut som brittisk inflytelseagent.

Både hans arbetsgivare Utrikespolitiska institutet och Säpo borde titta närmare på uppgifterna, tyckte Linderborg.

Det tycks dock inte finnas så mycket att titta närmare på.

Martin Kragh har fått uppbackning av andra ledande forskare som inte vill se en kollega skrämmas till tystnad av fientliga påverkanskampanjer. Det är förstås bra att stämma i bäcken. I en svensk kontext utvecklar sig dock den här historien till en fjäder i hatten för Kragh snarare än att på något vis underminera honom.

Vid sidan av Linderborgs kommentar publicerade Aftonbladet samtidigt en längre artikel av två meningsfränder till henne, Mattias Göransson och Johannes Wahlström. Där sågar man Dagens Nyheters rapportering om Ryssland. Framförallt handlar det om när tidningens undersökande reporter, den rysktalande Mattias Carlsson, i höstas hävdade att en av FOJO:s journalistkurser i Kalmar hade infiltrerats av en FSB-agent.

Att sådant förekommer måste betraktas som självklart. Icke desto mindre framstår Carlssons avslöjande i detta fall som rena nyset när man läser Göranssons och Wahlströms reportage. Carlssons artiklar från i höstas ger också på alldeles egen hand intryck av en synnerligen tunn soppa.

Faktiskt kan jag tycka att den kritiken är av större intresse än Linderborgs lilla groda, som knappt egentligen är en anklagelse. Ärligt talat så skulle väl de flesta snarast känna sig smickrade av att utmålas som brittiska agenter?