Girkin fortfarande missnöjd

Nederländerna blev nyligen klara med sin brottsutredning om den fem år gamla nedskjutningen av passagerarplanet MH17. Man vidhåller att en rysk Bukmissil fällde planet och pekar ut fyra personer som ska ha möjliggjort nedskjutningen om än inte själva ha genomfört den. En av dessa är Igor Girkin, även känd som Strelkov, alltså den tidigare FSB-översten som under krigets inledande fast var separatisternas ”försvarsminister” och som under denna period höll staden Slovjansk.

Jag skrev om Girkin i slutet av 2014. Då var han besviken över att Putin inte velat slutföra kriget i Östa Ukraina och annektera detta fullt ut, som man hade gjort med Krim. Han ventilerade sitt missnöje öppet och uppfattades som en potentiell ledargestalt för den ryska ytterhögern.

Så fortsätter han än i dag. I vintras genomförde Girkin enmansprotester mot att Ryssland skulle överlämna Kurilerna till Japan. Och i våras överlät han till en auktionsfirma att försöka sälja den medalj han hade fått för sin roll i annekteringen av Krim. Medaljen är präglad av en privat stiftelse och är alltså inte statlig. Den har därför enligt Girkin aldrig haft något större värde för honom. Dessutom, förklarar han, har han pengaproblem och är tvungen att sälja den. (Medaljen pryds förresten av en parodisk silhuett av Putin med lagerkrans runt huvudet som om han vore antik romersk kejsare.)

Även Girkins försök att mobilisera nationalisterna politiskt fortsätter. Han anser att de i sin bitterhet och passivitet lämnat fältet fritt till den radikala vänstern. I förra veckan deltog han själv – tillsammans med just vänstern – i ett appellmöte för soptippsprotesten i Sjies i Archangelsklänet. Han är också emot förra årets impopulära pensionsreform och stödjer i en uppdatering på det sociala mediet Vkontakte Vladimir Kvatjkovs kandidatur till Moskvas stadsfullmäktige.

(Den 70-årige förre GRU-översten Kvatjkov, som blev känd när han 2005 anklagades för att ha försökt mörda reformliberalen Anatolij Tjubajs – men som senare friades – har tillbringat huvuddelen av det senaste årtiondet i fängelse. Han dömdes för att ha försökt organisera ett väpnat uppror i Ryssland.)

Putin betraktas av Girkin och likasinnade som en smygliberal, en person som fördes till makten av demokraterna Jeltsin och Sobtjak (Sankt Petersburgs borgmästare och Putins chef i början av 90-talet) och som aldrig förflyttat sig särskilt långt från deras läger. Som bevis anför de att Putin exempelvis bevistade människorättsförsvararen Ljudmila Aleksejevas begravning.

Tendensen att betrakta de otillräckligt engagerade som egentligen tillhörande det ideologiska motståndarlägret är, antar jag, universell. I omvärldens ögon är Putin förstås inte alls liberal. Han är snarare en lightversion av Girkin eller åtminstone högerpopulist. Så sent som i förra veckan sa Putin också själv i en intervju med Financial TImes att just liberalismen har spelat ut sin roll, att den strider mot majoritetens intressen, och att traditionella värderingar är bättre.

Samtidigt framstår Putin och dennes krets i Girkins ögon också som korrupt och hållningslös. Förmodligen delar han Leonid Rogozins syn, i en krönika i Moscow Times, att Putins ideologiska ställningstaganden mest är opportunism. Själv är jag inte helt övertygad om det. Hur cynisk och manipulativ Putin är kan vara tror jag att hans historia och personlighet bäddar för en naturlig chauvinism, som är äkta, medan talet om traditionella värderingar inte är det.

Det intressanta med Girkin är att han framstår som just uppriktig. När det gäller nedskjutningen av MH17 tycks han dock inte ha mer att säga än att han själv inte alls på något vis var delaktig i den.