Hårdnande klimat efter dödsskjutning

Programmeraren Andrej Zeltsars dödsskjutning av en KGB-medarbetare, varpå han själv också blev ihjälskjuten, har gett båda sidor i den politiska konflikten ett ”sakralt offer”. Å ena sidan intensifierar nu myndigheterna sin offensiv mot olaglig protestverksamhet och å andra sidan ställer Zeltsars dåd regimmotståndet på sin spets.

Inom den oppositionella miljön framställs Zeltsar antingen som ett offer eller som en hjälte. Tydliga avståndstaganden lyser med sin frånvaro. Detta kan delvis förklaras av att även han själv dog. Men inte bara.

För även om förra höstens protester i huvudsak kan beskrivas som fredliga har där alltid funnits en viss tolerans för våldsanvändning. Människor som angripit polisen har erkänts som politiska fångar och mildare fysiskt motstånd har uppmuntrats. Trakasserier mot enskilda poliser och myndighetsföreträdare har skett i organiserad form.

Sedan i vintras har marginella element med kopplingar till den oppositionella miljön även försökt inleda våldsaktioner. Förutom signalsabotage mot tågtrafiken (syftande till förseningar, inte urspårningar) har flera grupper haft mer allvarliga planer, som dock hittills stoppats av KGB. Flera av dem har haft illegala skjutvapen.

När nu ett skjutvapen för första gången kom till användning var det från ett oväntat håll. Andrej Zeltsar ser ut att ha varit själva urtypen för deltagarna i förra höstens protester: väluppfostrad, välavlönad och anställd i den boomande IT-sektorn. Grundaren och ledaren för det USA-baserade bolag där han arbetade, Epam Systems, har tidigare anklagats för att ha finansierat protesterna. Zeltsars vapen var ett fullt lagligt hagelgevär avsett för jakt och inte något stridsvapen insmugglat från Ukraina som i de ovan nämnda fallen.

Ur myndigheternas perspektiv är händelsen något av en vattendelare. Skjutvapenvåld är ovanligt i Belarus och att företrädare för polis eller säkerhetstjänst dödas förekommer i princip inte. Den hårdföre chefen för inrikestrupperna har meddelat att man nu kommer att sätta sin egen säkerhet främst: dörrar som inte öppnas kommer att sprängas och den som då inte står med händerna över huvudet kommer att skjutas. Människor som i sociala medier uttryckt sympati för Zeltsars dåd grips nu på löpande band. Man intensifierar också sökandet efter deltagare i de stökigare av förra höstens protester (det tycks handla om femtusen personer) och uppmanar dessa att anmäla sig själva för att mildra påföljden.

Till grund för reaktionen ligger verklig ilska och sorg över den unge KGB-medarbetaren Dzmitryj Fedasiuks död. Efter sig efterlämnar han hustru och fyraårig dotter.

Oppositionsledaren Svjatlana Tsichanouskaja beskriver även Fedasiuks död som en tragedi, och detsamma sker i viss mån från regimhåll gällande Zeltsar – i den mån hans agerande var ett resultat av yttre påverkan.

Vad som fick Zeltsar att agera som han gjorde är oklart. Vissa har försökt göra gällande att han inte trodde att det var myndigheterna, utan i stället ”banditer”, som bröt sig in i hans lägenhet. Faktiskt har det också framkommit att han ringde polisen. Men trodde han på fullt allvar att det var kriminella som försökte ta sig in eller ville han bara ge sitt planerade dåd en legitim prägel, kanske i förväntan om att han själv skulle överleva? Den stridbare regimjournalisten Ryhor Azaronak – som i somras själv var målet för en komplott att skära av honom tungan – gör en mer radikal tolkning: Zeltsar fick veta att KGB-gruppen var aktiv i hans bostadsområde och ringde för att locka den i sin fälla.

Kanske kommer omständigheterna efter hand att klarna.

Vad blir då de bredare konsekvenserna av tisdagens händelse?

Någon dialog med exiloppositionen var knappast i sikte innan den, men röster höjs nu för att låta kidnappa ”anstiftarna” till Zeltsars dåd i utlandet och ställa dem inför rätta. Att man gör verklighet av detta är osannolikt men kanske inte omöjligt. Den pågående totala tvångsstängningen av regimkritiska organisationer lär dock upprätthållas mer strängt än tidigare, och försök att fortsätta verka utan myndighetsregistrering att beivras. En fortsättning på de blygsamma politiska benådningar som nyligen inleddes är nog inte att vänta. Och ett eventuellt avskaffande av dödsstraffet i samband med den planerade konstitutionsreformen är nog inte heller längre aktuellt.

Uppdatering: Lukasjenka har senare under dagen ställt sig bakom Azaronaks version.