Kan Ryssland mörda vem som helst?

Två tjeckiska lokalpolitiker har ställts under bevakning eftersom man befarar att Ryssland vill mörda dem, rapporterade Dagens Nyheter häromdagen. Det rör sig om Prags borgmästare och hans kollega i en av stadens stadsdelar, Prag-6.

Den förre har låtit döpa om torget där Rysslands ambassad ligger efter den mördade ryske oppositionsledaren Boris Nemtsov. Och i den senares stadsdel monterade man för en månad sedan ned statyn av den sovjetiske generalen Ivan Konev. Den hade stått där sedan 1980, som ett erkännande av dennes roll i besegrandet av Hitler och befrielsen av Prag från Nazityskland 1945. Samme Konev ska dock ha varit iblandad i kväsandet av Pragvåren 1968 och dessutom den ungerska revolten 1956. Därför ville man nu ha bort honom.

Radio Svoboda rapporterar att även en tredje lokalpolitiker i Prag finns bland de förmodade måltavlorna, och även han står under bevakning. Han ska ha retat upp Ryssland genom att i sin stadsdel inrätta ett annat monument till Andrej Vlasovs ”befrielsearmé”. Vlasov togs under andra världskriget till fånga av Tyskland och inrättade då en armé av kollaboratörer som slogs för Hitler. I slutet av kriget bytte han dock sida igen och hjälpte till att driva ut tyskarna ur Prag, vilket alltså erkänns med det nya monumentet.

Mordvarningen ska ha föranletts av att en rysk diplomat anlänt till Prag med giftet ricin i bagaget. Som många minns användes detta gift i det så kallade paraplymordet på den avhoppade bulgariske dissidenten Georgi Markov 1978, i vilket sovjetiska KGB medverkade. Giftets tidiga symtom ska gå att förväxla med Covid-19 vilket förstås gör det lämpligt att använda just nu.

Uppgifterna om mordplanerna har presenterats av den tjeckiska tidningen Respekt, vilken i sin tur tycks ha fått dem från den tjeckiska säkerhetstjänsten.

Men är de rimliga?

Rysslands president Vladimir Putin har nyligen visat vilket personligt engagemang han lägger ned i att försvara en sovjetvänlig bild av andra världskrigets historia. Under hans tjugo år vid makten har detta minne också fått ta mycket stor plats. Om detta vittnar de traditionella Segerdagsparaderna och att många ryska städer utsetts till ”Krigsärans städer”, ett nytt slags utmärkelse som kompletterar de sovjetiska ”Hjältestäder” som fanns innan. Vi minns också att Estland 2007 drabbades av kravaller och cyberattacker när landet flyttade ett annat sovjetiskt minnesmärke över andra världskriget, Bronssoldaten.

Att det som händer i Prag upprör ryska makthavare är uppenbart. Landets riksåklagare har – med anledning av Konevstatyns demontering – inlett en förundersökning om ”skändande av symboler för Rysslands militära ära”. Ett samarbetsavtal med Tjeckien 1993 tycks göra att Ryssland anser sig ha rätt att utreda de tjeckiska lokalpolitikerna för brott.

Ändå skulle det förvåna – åtminstone mig – om attentatsplanerna är verkliga.

Ryssland mördar ibland människor i utlandet. Men de belagda exempel vi sett i nutid – giftmordsförsöket på den förräderidömde men utlämnade Sergej Skripal i Storbritannien och den ihjälskjutne tjetjenske före detta separatistkrigaren Zelimchan Changosjvili i Berlin – har riktats mot personer som i Moskvas ögon knappast är jämförbara med de tjeckiska lokalpolitikerna. Detsamma gäller den år 2006 giftmördade avhoppade säkerhetsofficeren Aleksandr Litvinenko i London.

Inte heller om man tar hänsyn till de mindre välbelagda mordplaner som rysk underrättelsetjänst kan ha haft, framstår ett undanröjande av de tjeckiska lokalpolitikerna som sannolikt. De mest omtalade måltavlorna på senare tid är en bulgarisk vapenhandlare och Montenegros mångårige ledare, som ska vara insyltad i maffiakretsar.

Även andra, mindre bemärkta, personer, anförs ibland som dolda offer för ryska statliga giftmördare – men där man har lyckats få dödsfallen att framstå som naturliga. Med förbehåll för att jag inte har järnkoll på denna förmodade mordlista är min bild att även den mest innehåller personer med skumma förbindelser av olika slag. Och en särskild kategori är förstås de som mördas på initiativ av den tjetjenska delrepublikens ledare Ramzan Kadyrov. Samt de inhemska kritiker som kan tros ha blivit mördade av ryska makthavare, om vilket Östgruppen för ett par år sedan publicerade en rapport.

Lokalpolitikerna i Prag verkar i mina ögon inte passa in i mönstret av vad som är känt kring ryska statliga mord.