Kompromissens återvändsgränd?

För tio år sedan var Nikita Belych en av den ryska oppositionens främsta namn. Sedan lät han sig utses till guvernör, och i går dömdes han till åtta års fängelse för att ha tagit mutor.

Huruvida mutorna är verkliga eller inte råder det osäkerhet om. Anklagelserna bygger på ett fåtal vittnesmål, i ett fall från en person som själv dömts för bedrägeribrott – och som för sin angivelse mot Belych kan ha utlovats ett mildare straff. Den tekniska stödbevisningen tycks inskränker sig färg från preparerade sedlar, som Belych hävdar hamnade på hans händer så fort han tog emot påsen utan att veta vad det var i den.

Under den långa häktningstiden, ett och ett halvt år, har Belychs hälsa blivit mycket dålig. Han lider av diabetes och uppges ha fått ett ben amputerat. Rättegången fick slutföras i fängelset med en läkare närvarande.

Samtidigt har han under långa tider förvägrats kontakt med sina närstående, i vad som framstår som ett försök att sätta press på honom. Tidningen Novaja Gazetas källor har uppgivit att påtryckningarna syftat till att få honom att vittna mot den nuvarande oppositionsledaren Aleksej Navalnyj – något han i så fall vägrat att göra.

Å andra sidan har Belych själv svävat på målet när det gäller den ovan nämnda påsen. Först sa han att pengarna var till välgörande ändamål, sedan att han hade trott att det var en vinflaska i påsen.

Huruvida det finns någon förklaring till självmotsägelserna är oklart.

Belychs oppositionella bana sträcker sig tillbaka till 90-talet. Han var från början med i det liberala SPS, Högerkrafternas union, och blev så småningom ledare för partiet. Men sedan följde han Boris Nemtsovs exempel och lämnade SPS i protest mot att det allt tydligare kommit att stå under Kremls inflytande.

Trots denna principfasthet lät han sig – efter att Dmitrij Medvedev blivit president 2008 – utses till guvernör i det eftersatta Kirovlänet. Tanken var att där visa vad som kunde åstadkommas med en liberal politik, och med ett demokratiskt ledarskap. Alldeles lätt var det inte, om man får tro ett gammalt reportage i Newsweek skrivet av Anna Nemtsova, Östgruppens gäst vid Rysslandsdagarna häromåret.

Om Belych förblivit trogen mot sina ideal är han nog oskyldig till anklagelserna. Detta är också vad han sa i sin slutplädering inför rätten: att han under sina sju och ett halvt år som guvernör jobbade 12-14 timmar om dagen – och har över tvåhundra outnyttjade semesterdagar – för att åstadkomma det han hade föresatt sig. Så hur troligt är det att han skulle ha varit intresserad av att ta mutor?

Utifrån syns dock även annat. Att han lät sig omväljas till guvernörsposten genom maktpartiet Enade Ryssland. Att han efter annekteringen av Krim reste dit och skrev under ett samarbetsavtal med den lokale marionettpresidenten. Som Aleksej Navalnyj i går uttryckte det, ”ska man leva med vargar måste man yla som en varg”. För somliga blir Belychs öde en bekräftelse på att kompromissernas väg är en återvändsgränd.