Konstitution ändras i rekordfart

Förändringarna av Rysslands konstitution går snabbare än någon kunnat ana. Parlamentet håller på att behandla ändringarna och något slags pseudo-folkomröstning ska äga rum redan i april. Detta står nu ganska klart – bara två veckor efter att Putin först presenterade idén.

Oklart är dock vilken formell post han själv tänkt inneha i den nya maktkonstruktionen.

De flesta spekulationer har kretsat kring Statliga rådet, som i dag helt saknar maktbefogenheter men som enligt Putins föreslagna ändringar ska bestämma både den in- och utrikespolitiska kursen i stort. Att bli ordförande där skulle kunna ge Putin den balans mellan behaglig pensionärstillvaro och fortsatt oinskränkt makt som han rimligen borde eftertrakta. Detta lär dock klarna först i efterhand, för i dag är presidenten ordförande i Statliga rådet och något annat föreskriver inte Putins föreslagna konstitutionsändringar. Dessa ska dock senare kompletteras med ytterligare lagstiftning, kring just Statliga rådet, och det betyder att inget än så länge är hugget i sten.

Ett alternativ är möjligen också att Putin tills vidare blir kvar på presidentposten.

Hans egna ändringsförslag innehåller visserligen en begränsning på två mandatperioder totalt, vilket han ju redan avtjänat med råge. Men med en förnyad konstitution kan man möjligen hävda att räkningen börjar om. Något liknande gjorde Lukasjenka i Belarus 1996. Ja, utifrån det exemplet skulle Putin utan omval kunna sitta kvar i sex år från och med konstitutionsändringarnas antagande, vilket, om detta sker i år, betyder till 2026 (i stället för 2024). Därefter skulle han kunna omväljas och sitta till 2032.

Det året fyller han åttio. Och kanske är det först då han tänker sig att dra nytta av reträttposten i Statliga rådet? Ja, allt detta är bara spekulationer. Och det är möjligt att inte ens Putin själv ännu har bestämt hur han ska göra.

Oavsett om Putin byter stol 2024, 2026 eller 2032 så sätter hans konstitutionella förändringar förstås spår i landets historia även efter honom själv. Det formella stärkandet av parlamentet på presidentens bekostnad, i kombination med att framtida presidenter inte ska kunna sitta i mer än tolv år, kan på lång sikt bli en demokrativinst. Men det förutsätter förstås att Statliga rådet inte blir en plattform även för framtida diktatorer.

Till frågetecknen kring Putins egna planer bidrar dessutom den arbetsgrupp han tillsatt. Där håller sjuttiofem godtyckligt utsedda politiker, akademiker, kändisar och idrottare på att koka ihop kompletterande förslag på konstitutionsändringar. Några av de hittills över hundra förslagen är att ersätta presidenten med en Högsta härskare, och att skriva in ryskortodox kristendom och segern i Andra världskriget i konstitutionen, men också – från en juridikprofessor vid Moskvas statliga universitet – att möjliggöra åtgärder mot en president som bryter mot konstitutionen.

Med denna parallella process är det dock sannolikt som med Medvedevregeringens avgång för två veckor sedan. Att den mest syftar till att skapa mer ståhej.