Kuvandet av advokater i Belarus

I förra veckan rapporterade vi att ett hundratal belarusiska advokater måste genomgå en så kallad attestering, avlägga kompetensprov, för att få fortsätta arbeta. En del tvingas göra det för att de brutit mot regler, eller kanske visat sig alltför självständiga, medan de flesta gör det för att det helt enkelt måste göras vart femte år. Ordningen är främmande i ett svenskt perspektiv. Några motsvarande regelbundna test genomgår inte svenska advokater, är de väl invalda i advokatsamfundet krävs det ganska mycket för att de ska åka ur det.

Och framförallt sköts detta av advokatsamfundet självt.

Så är det inte i Belarus. Där är justitieministeriet involverat i attesteringsproceduren och har dessutom en hel del att säga till om i advokatsamfundet, eller de regionala advokatkollegierna som är den belarusiska motsvarigheten. Detta trots att advokater även enligt belarusisk lag påstås vara självständiga gentemot myndigheterna.

Det kanske inte är så överraskande, vi är ju vana vid att betrakta Belarus som en diktatur, även om man formellt försöker iakkta vissa rättstatliga principer och skenbart håller regelbundna politiska val.

Faktum är dock att åtminstone advokatkollegiet i Minsk under en mycket kort period från mars 2010 till början av 2011 visade stor självständighet gentemot myndigheterna. När den gamle ordföranden efter flera årtionden slutade samlade medlemmarna underskrifter för att hålla en stämma, där de sedan själva valde en efterträdare samt ett helt nytt presidium – helt oberoende av vilka makthavarna hade velat se i ledningen.

Saker ställdes sedan på sin spets med presidentvalet i december 2010.

De flesta av kandidaterna i valet häktades av KGB och deras försvar sköttes av advokater som var medlemmar i just Minsks advokatkollegium. Dessa advokaterna protesterade i media mot hur de politiska fångarna behandlades. Det handlade om uppenbart osanna anklagelser som basunerades ut av myndigheterna, misshandel, tortyr, och försök att skrämma dem genom att tidvis överföra dem från KGB:s relativt välordnade häkte till polisens värsta sådana.

Protesterna utlöste en offensiv från justitieministeriets sida som slutade med att de enskilda advokaterna förlorade sin rätt att arbeta, att den självständige ordföranden tvingades sluta, och med ett presidentdekret samt sedermera en ny lag som befäste ministeriets makt över advokatkollegierna.

De förestående attesteringarna river upp minnet av vad som hände den gången. Bland de advokater som ska genomgå dessa finns nämligen flera som arbetat med politiska ärenden i spåren av vårens protester. Häromdagen vände sig därför människorättsorganisationen Vjasna i ett brev till FN:s särskilda rapportör om domares och juristers oberoende, Monica Pinto, och bad henne att engagera sig i frågan.

Kväsandet av självständiga advokater är förstås det sista steget i att få till en rättskedja som alltid går myndigheternas väg. Och, som vi rapporterade för en tid sedan, är det en mycket effektiv kedja: mindre än en dom av femhundra är friande.