Kyrkan försiktigt mot dödsstraff

Belarus rykte som diktatur är sedan länge förknippat inte bara med valfusk, politiska fångar och frånvaron av mötes- och föreningsfrihet – utan även med dödsstraffet. Landet är det enda i Europa som fortfarande tillämpar det. Även metoderna som omgärdar det framhålls ofta som omänskliga: fångarna skjuts i huvudet, anhöriga får reda på det först i efterhand och de avrättade begravs på hemlig plats. Varje år avrättas en handfull morddömda fångar.

Inhemska människorättsförsvarare kampanjar årligen mot det under den särskilda veckan mot dödsstraff, som infaller nu. Även från delar av landets opposition – så som Belarusiska folkfronten – kräver man ett stopp för avrättningarna, vilket även EU brukar göra.

När det gäller landets diktator, Aljaksandr Lukasjenka, så har han hänvisat till att det saknas en bred opinion mot straffet och menar att han måste följa folkviljan. Mot detta kan man invända att han inte brukar ha några problem att driva sin egen vilja igenom, och att allmänhetens syn på dödsstraffet nog kan utvecklas om man börjar diskutera det offentligt.

Det har också spekulerats i att Lukasjenka skulle kunna inkludera frågan i en folkomröstning där han går EU tillmötes kring straffet, samtidigt som han ser till att behålla sina diktatoriska maktbefogenheter. Folkomröstningsplanerna skrinlades dock efter vårens sammetsrevolution i Armenien som visade Lukasjenka att det nog kan vara bäst att sitta still i båten.

Ändå hålls frågan vid liv. Detta visade sig i fredags då metropoliten Pavel, som är den ryskortodoxa kyrkans högsta ledare i Belarus, höll en presskonferens där han försiktigt tog avstånd från straffet.

Metropoliten menade att det visserligen kanske inte riktigt var dags att avskaffa straffet – och att det nog fyllde en avskräckande funktion – men att frysanden i andra länder hade ”rättfärdigat sig”. Han hänvisade till att det nyligen uppdagats ”många fall” med dömda som suttit fängslade för mord mycket länge innan det visat sig att de inte alls mördat någon. Därför välkomnar kyrkan, om inte ett avskaffande, så åtminstone ett frysande, ett moratorium.

Tillsammans med sin informationschef klargjorde han också att dödsstraffets frysande skulle ge kyrkan möjlighet att arbeta med syndarna, så att de slår in på en bättre väg. För övrigt, sa man också, så står det redan i ryskortodoxa kyrkans ”grundläggande sociala koncept” att ett avskaffande är att ”föredra”.

Vägen framåt är dock något dimmig. Vid presskonferensen sade man sig stödjer en samhällsutveckling där dödsstraffet inte längre ”behövs” – vad det nu kan betyda. Samtidigt tog man avstånd från ”politisering” av frågan vilket måste ses som en markering mot människorättsförsvararna och EU. Genom att frikoppla dödsstraffet från diktaturfrågan gör man det förstås lättare att hantera.

Om presskonferensen var en indikation på vad som planeras av landets regim så lutar det i så fall åt ett moratorium. Eller så vill man bara ge sken av detta, för att hålla EU på fortsatt förlåtande humör.