Lång kö till Tsichanouski

När belarusier i dagarna fick börja skriva på till stöd för kandidater i årets presidentval ringlade kön lång till youtubaren Siarhej Tsichanouskis kampanjbord utanför Kamarouskimarknaden i Minsk. En kilometer säger någon, två kilometer en annan. När folk försöker hålla avstånd för att inte sprida coronaviruset blir förstås kön längre än den skulle ha varit. Men det råder inget tvivel om att Tsichanouski är stjärnan för dagen bland de som inte gillar landets diktator.

Formellt är det dock inte Tsichanouski folk skriver under för, utan hans fru. Själv befann sig nämligen Tsichanouski i arresten i Homel när initiativgrupper för namnsinsamlingarna skulle registreras, och kunde inte skriva på ansökan. Så hans grupp underkändes. I stället lämnade hustrun in en ny ansökan med sig själv som kandidat, men där Tsichanouski ändå är med som ”kampanjledare”.

Någon verklig avsikt att delta i det förväntade fuskvalet har de knappast ändå.

Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om Tsichanouskis uppseglande på oppositionshimlen.

På den tid då jag personligen var mer direkt engagerad för landets politiska opposition – för femton-tjugo år sedan – uppfattade många, inklusive jag själv, denna som alltför ideologisk och fjärmad från vardagen. Den borde engagera sig mer i lokala och konkreta frågor för att vinna bredare stöd, sades det. Med sådana som Tsichanouski har pendeln slagit över åt andra hållet. De är inte beroende av de övervintrade politiska partierna från frihetsperioden i början av 1990-talet, utan lutar sig i stället mot Youtube och sociala medier. Någon ideologi har jag svårt att urskilja hos Tichanouski. Han verkar exploatera det missnöje han kan leta upp på både lokal och nationell nivå, och samla detta under slagordet ”Stoppa kackerlackan”, Stoptarakan.

Den minnesgode kommer kanske ihåg att det för tjugo år sedan fanns en annan slogan som löd ”StopLuka”, som jag personligen finner mer smakfull.

Jag får dock erkänna att jag fram till för några veckor sedan – i samband med att Tsichanouski greps – inte hade en aning om vem han var. Jag botaniserade då litet på hans Youtubekanal, ”Ett land att leva i”, där han bland annat har gjort långa intervjuer med två mer erfarna oppositionspolitiker – kristdemokraten Pavel Sevjarynets och parlamentets talman i början av 90-talet Stanislau Sjusjkevij – och där han för all del framstår som ganska sympatisk, om än just politiskt oerfaren. Kanske är det trots allt sådana oppositionella som Tsichanouski som i dag behövs för att hålla visionen om ett demokratiskt Belarus levande.