Lavrov kramar eftergifter ur Europaråd

En av de sanktioner som drabbade Ryssland i spåren av Krims annektering för fem år sedan var att landets delegation i Europarådets parlamentariska församling berövades sin rösträtt.

Ryssland sade sig förstås vara missnöjt med detta. Särskilt gällde missnöjet att man inte längre fick vara med och rösta när höga funktionärer utsågs, så som generalsekreterare och domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Rysslands svar blev att sluta betala sin medlemsavgift, en ganska stor del av rådets budget. Och i höstas muttrade utrikesminister Sergej Lavrov om att man kanske skulle gå ur rådet helt och hållet.

Detta hot orsakade viss panik. Den parlamentariska församlingen har en regelkommitté som då mer eller mindre på egen hand drev igenom att Ryssland skulle få vara med och rösta i just utnämningarna, trots att man egentligen inte hade rösträtt. Regelkommittén påstod sig nämligen ha utläst i stadgarna att detta slags rösträtt var något helt annat än den egentliga rösträtten.

I de stadgeparagrafer som regelkommittén hänvisar till är skillnaden bara att man i utnämningarna röstar på kandidaters namn, medan man i övriga ärenden röstar ja eller nej till de förslag som lagts fram. Någon grund för att urskilja två sorters rösträtt ger detta knappast. Ändå röstade församlingens ledamöter för regelkommitténs förslag. Antingen var de väl slagna av samma panik eller så orkade de inte kontrollera kommitténs snåriga argumentation och se efter vad det stod i stadgarna.

Det enda man uppnådde var dock att göra sig löjlig. Ryssland meddelande nämligen att man ändå inte tänkte delta i församlingens arbete.

Så nu har eftergifterna drivits ytterligare ett steg längre. I ett pressmeddelande publicerat i går meddelar regelkommittén att man rätt och slätt vill ta bort församlingens möjlighet att dra in ett lands rösträtt. I stället ska man tillsammans med Europarådets andra organ – Ministerrådet och generalsekreteraren – utarbeta en helt ny sanktionsmekanism.

Ministerrådet, det vill säga medlemsländernas utrikesministrar, har redan röstat för denna idé när de samlades i Helsingfors 17 maj. De enda som då motsatte sig var de närmast berörda: Ukraina, Georgien och de tre baltiska länderna. För dem känns det nog vanskligt att skrota existerande sanktioner till förmån för en oklar framtida ”mekanism”.

Förslaget måste förstås klubbas även i själva den parlamentariska församlingen, där det ska debatteras 24 juni. Trycket på ledamöterna att rätta in sig i ledet är nu än större än tidigare: det är dags att välja en ny generalsekreterare och Lavrov har hotat med allvarliga konsekvenser om Ryssland inte får vara med och göra detta. Detta trots att man ju erbjöds just denna möjlighet för ett halvår sedan.

Även om den nya eftergiften innebär ännu en prestigeförlust för parlamentariska församlingen och för Europarådet som helhet, så finns det ett möjligt plus i ekvationen. Om manövrarna resulterar i att Ryssland stannar kvar i Europarådet så kan ryska människorättsförsvarare även fortsatt överklaga ryska domslut till Europadomstolen för mänskliga rättigheter.