Levande komiker bättre än död diktator

Sjuttio procent av ukrainarna är för Zelenskij och sjuttio procent av ryssarna är för Stalin, kommenterade någon helgens valresultat i Ukraina. Som konstaterades här i förra veckan tycks Stalins rekordhöga popularitet spegla missnöjet med de sittande makthavarna. Detsamma gäller förstås för komikern Volodomyr Zelenskijs jordskredsseger i det ukrainska presidentvalet. Men det är också stor skillnad på en levande tv-komiker och en död diktator.

Om det ryska samhället hade varit mer öppet kunde Stalins popularitet i stället ha omfattat verkliga – och mer konstruktiva – alternativ till Putin och och hans stödparti Enade Ryssland. Men medan Ryssland sedan Sovjetunionens fall bara genomgått ett enda maktskifte, och då ett noga regisserat sådant, i överlämningen från Jeltsin till Putin, så är det snarast norm med verkliga sådana skiften i Ukraina.

Redan 1994 besegrades den sittande presidenten Kravtjuk av Kutjma, som tillsammans med sin skyddsling Janukovitj tio år senare störtades i den första Majdanrevolutionen, varpå Janukovitj senare ändå lyckades bli president och sedan återigen störtades 2014. Att två av dessa skiften tagit sig utomparlamentariska (och allrasenast blodiga) former är förstås ett underbetyg till den ukrainska demokratin. Likaså att en opolitisk komiker nu blir president, och att ett fåtal oligarkers inflytande alltjämt anses ha stor beydelse i ukrainsk politik.

Icke desto mindre visar det att opinionens skiftningar har en helt avgörande betydelse. En ukrainsk president måste beakta medborgarnas intressen, och kan inte kringskära dem med en repressiv förtryckarapparat.

Volodomyr Zelenskij lär inte få det lätt. Den sluge experten och tidigare Kremlinsidern Gleb Pavlovskij menar att Kreml uppfattar honom som en svag politiker, och att Putin anser att svaga bör få stryk, vilket han förutspår kommer att ske åtminstone inledningsvis – innan man därefter kanske är beredda att förhandla med honom ur en styrkeposition. Riktigt hur detta kommer att gå till återstår att se. Inte heller är det givet att Zelenskij lyckas åstadkomma något i inrikespolitiken.

För ögonblicket är det väl bara att önska honom lycka till och se hur det går.