Löfven gäst hos Putin

Statsminister Stefan Löfven gästade i går Vladimir Putin och Sankt Petersburg, för att delta i ett forum om hållbar utveckling i Arktis. Det gjorde även Norges statsminister Erna Solberg, Finlands president Sauli Niinistö och Islands president Gudni Jóhannesson. Vid sidan av forumet hade Löfven också ett eget möte med Putin.

Att åka till Sankt Petersburg var långt ifrån någon självklarhet. Sverige har avhållit sig från kontakter på ministernivå med Ryssland sedan annekteringen av Krim för fem år sedan. Det enda undantaget hittills var ett frostigt möte mellan utrikesminister Margot Wallström och hennes ryska motsvarighet Sergej Lavrov 2017.

Har då något ändrats, frågar Dagens Nyheter i en intervju. Frågan är närmast retorisk eftersom alla vet att det inte har det.

Men Löfvens svar – som jag tolkar det – är att Arktis betydelse för Sveriges säkerhet är viktigare. Han hävdar också att hans besök innebär fortsättningen på en ”tvåspårspolitik” som vi redan bedriver. Denna går enligt Löfven ut på att vi ”å ena sidan vill utveckla handel, investeringar och klimat, å andra sidan ta upp viktiga frågor där våra åsikter går isär”.

Man frågar sig då var linjen att inte hålla ministermöten hör hemma. Finns det kanske ett tredje spår?

Nej, skämt åsido, så tror jag snarare att den betraktas som ett nödtvunget avsteg från den egentliga Rysslandspolitiken. ”Det här var ett bra tillfälle”, säger Löfven om Arktismötet, ”och vi ska söka en så bra relation som möjligt.” Han vill helt enkelt hålla all konfrontation till ett minimum.

När det gäller forumets tema, hållbar utveckling, så talade Putin främst om utveckling – han hoppades på fyrdubblade handelstransporter – medan de nordiska ledarna svarade med hållbarhet, det vill säga klimatfrågan.

I bakgrunden finns också den pågående ryska militariseringen av Arktis. Som svar på en fråga från moderatorn sade sig Putin hoppas att Arktis inte skulle förvandlas till ett nytt Krim. Ryska kommentatorer tolkade detta som ett illa förtäckt hot. Samtidigt var Putin noga med att beskriva svenskar inte bara som partners utan som ”vänner”.

Löfven uppger sig ha tagit upp både Ukraina och mänskliga rättigheter vid det enskilda mötet med Putin, jämte olika samarbetsfrågor förstås. Dessutom ska han ha träffat fem företrädare för det ryska civilsamhället vid sidan av programmet. Kanske är det en rimlig balans. Men några större förhoppningar om att kunna påverka Ryssland vittnar det tyvärr inte om.

Om Löfvens besök på det hela taget gör ett slätstruket intryck, så gick han åtminstone inte lika långt som den isländske presidenten. Denne har tydligen studerat ryska för länge sedan. I ett anfall av malplacerad inställsamhet avslutade han sitt anförande med att på värdspråket säga att det inte finns något mer värdefullt än riktig vänskap.