Lukasjenka tycker sig ha vunnit

Gårdagens överraskningsinstallation av diktatorn Lukasjenka som president, hans sjätte installation, markerade enligt honom själv segern över försöket till ”färgrevolution”. En övertygande seger, menar han dessutom. Efter installationsceremonin bytte han snabbt om till sin marskalksuniform, medan gästerna fick kaffe och fördes ut på innergården, där försvarsministern väntade med uppställda soldater. Ni har räddat freden och självständigheten, sa Lukasjenka till soldaterna.

Lukasjenkas återkommande påståenden att freden skulle ha varit hotad under protesterna är, i mina ögon, det mest uppenbart ihåliga argumentet han haft att komma med. Även om det finns en och annan bråkstake bland de protesterande – och även om Telegramkanalen Nexta tyvärr manar till hataktioner mot enskilda poliser – så är det svårt att se hur hipsters, kvinnor med blommor och vanliga medborgare skulle kunna ställa till med de massakrer som Lukasjenka har varnat för. Inte heller går det att ta hans prat om litauisk-polsk Natoinvasion på allvar.

Riktigt varför han lägger sin retorik på den nivån förstår jag inte, med mindre än att han faktiskt lider av bristande verklighetskontakt.

Frågan är dock om han ändå har rätt i att han nu har övervunnit ”färgrevolutionen”. Överraskningsinstallationen följdes i går av protester runtom i Minsk, och även i andra städer. Men de var relativt fåtaliga och stökiga i jämförelse med de nu traditionella söndagsmarscherna. Ett par hundra deltagare greps. Utomlands bemöttes installationen med konstateranden om att Lukasjenka slutgiltigt har trätt in i den illegitima fasen av sitt presidentskap. Detta är även den landsflyktiga förmodade valvinnaren Svjatlana Tsichanouskajas budskap.

Att Lukasjenkas femåriga försök att närma sig Väst har nått en slutpunkt är uppenbart. Likaså att protesterna mot honom inte visar några tecken på att utmattas, trots att det snart gått sju veckor sedan presidentvalet. Sannolikt kommer antalet demonstranter på söndag återigen att vara minst hundratusen. Hur detta ska resultera i ett maktskifte är dock inte helt lätt att se.

Den belarusiska staten och ekonomin verkar fungera ungefär som vanligt, trots maningar till strejker, skattevägran och bojkott av varor från statsägda fabriker. Det regimtrogna etablissemanget har drabbats av en del avhopp men tycks ändå vara någorlunda intakt. Personligen tror jag att Lukasjenka kommer att kunna sitta kvar så länge han inte återgår till de första dagarnas våldsamma kväsande av protester, och inte hänfaller till alltför mycket bisarr retorik om hotande krig och massakrer.

I sin nuvarande form tror jag att proteströrelsen har långt kvar till ett genombrott. Men överraskningar kan inte uteslutas. Nästa söndagsdemonstration ska – enligt ett påbud som utgick från Nexta alldeles nyss – bli en alternativ installationsceremoni för Svjatlana Tsichanouskaja. Kanske kan denna ställa saker på sin spets och avgöra landets framtid?