Mötestillstånd krånglas till igen

En belarusisk regeringsförordning som publicerades häromdagen ökar utrymmet för myndigheterna att godtyckligt begränsa mötesfriheten. Tidigare, eller rättare sagt sedan slutet av januari förra året, har en annan förordning sagt att man först söker tillstånd från de lokala myndigheterna och därefter avtalar om polisbevakning, ambulanstillgång och gatustädning. Nu ska man i stället göra allt detta innan man söker tillstånd.

Så var det också innan den tidigare förordningen, och ny lagstiftning om massammankomster, började gälla då i början av förra året. Detta utnyttjades godtyckligt för att skapa Moment 22-situationer där protestorganisatörer fastnade i avtalsstadiet, och aldrig fick tag i de underlag som behövdes för mötestillståndet. Införandet av en omvänd ordning var åtminstone på ytan ett steg framåt för mötesfriheten. Hade man väl sitt tillstånd fanns inget utrymme för polisen eller de andra att vägra teckna avtal.

Det betyder förstås inte att mötesfriheten har varit väl tillgodosedd under de senaste femton månaderna. I stället fastställde den tidigare regeringsförordningen en prislista, där det kostade bortåt trettiotusen kronor att hålla större möten – främst i avgift för polisbevakningen.

Människorättsförsvarare har principiellt motsatt sig en ordning där staten tar så mycket betalt för att garantera människors grundlagsfästa mötesfrihet. Och oppositionella protestarrangörer har ibland helt struntat i avgifterna för att i stället betala böter i efterhand. Något som sannolikt upphört i och med den massiva bötes- och arreststraffsvåg som riktats mot de som i december protesterade mot integration med Ryssland.

Nu behåller den belarusiska staten de höga avgifterna – och förstås även arrest- och bötesstraffen – samtidigt som den återinför den tidigare administrativt tungrodda ordning som ocså ger utrymme för godtycke. Kontentan blir att mötesfriheten är mer kringskuren än den var innan januari 2019.

En joker i leken är dock de platser, ofta perifert belägna, som också kom till efter januarilagstiftningen, och där man formellt får manifestera utan tillstånd. Man behöver bara underrätta myndigheterna i förväg – och kan då förstås också nekas om platsen visar sig vara upptagen, eller påstås vara upptagen. Även där gäller också prislistan. Och även där måste man hädanefter teckna avtal med polis, ambulans och gatustädning innan man underrättar myndigheterna om sina manifestationsplaner.