Inrikesminister Sjunevitjs mystiska avgång

Belarus ökände inrikesminister Ihar Sjunevitj meddelade i början av veckan plötsligt sin avgång. Det märkliga var att han just dessförinnan hade haft ett möte med president Lukasjenka, där denne sagt åt honom vad han framöver skulle fokusera på i ministerarbetet. Avgången måste alltså ha kommit som en överraskning även för Lukasjenka.

Det spekuleras om att Sjunevitj avgår av hälsoskäl, eller att det på något sätt skar sig mellan honom och presidenten vid mötet.

Kanske är det senare sant. Sjunevitj har visserligen haft sin post i sju år, vilket tyder på viss anpasslighet. Men samtidigt ger han på sitt sätt intryck av att ha integritet.

Han har flera gånger skapat onödiga skandaler genom att ge uttryck för en än mer auktoritär samhällssyn än vad som rimligen kan förväntas av honom. Och vad jag vet har han alltid hållit fast vid sina ställningstaganden. Det har varit homofoba utspel, att gå klädd i Stalintida NKVD-uniform vid minnesdagar, samt att hårdnackat försvara den fortsatta repressionen mot demonstranter och journalister.

Kanske har denna principfasthet – om man få kalla det så – gjort det omöjligt för Sjunevitj att fortsätta jobba. Kanske har Lukasjenka sagt åt honom att göra något som är alltför skurkaktigt även i Sjunevitjs föreställningsvärld. Eller efterfrågat ett större mått av hyckleri, för att inte i onödan stöta sig med EU, vilket Sjunevitj kanske inte heller är beredd att ställa upp på.

Nyligen fick exempelvis chefen för presidentadministrationen åka till Mahiljou och be romerna där om ursäkt för ett missriktat polisövergrepp, eftersom Sjunevitj själv inte ville göra det.

När Sjunevitj utsågs för sju år sedan visste man nog att han skulle bli en hårdför minister. Hans egen bakgrund var inte inom polisen, utan inom KGB, där han personligen bland annat hade förhört den fängslade presidentkandidaten Andrej Sannikau efter 2010 års val.

Någon större liberalisering är nu inte att vänta, som Aljaksandr Klaskouski konstaterar på naviny.by. I en nära framtid är det fuskval till både parlament och presidentpost och då måste även inrikesministeriet vara på hugget.