Övningar i stället för militärbas?

Kring det förra belarusiska presidentvalet för fem år sedan spekulerades det om att Lukasjenka – i utbyte mot ryskt erkännande av ännu en riggad valseger – skulle tvingas acceptera en rysk militär flygbas i Belarus. Frågan utlöste mer märkbara protester än själva det riggade valet. Oron gällde förutom det ryska inflytandet i allmänhet även risken för infiltration av ”små gröna män”. Alltså potentiella ockupationstrupper som dem Ryssland använde på Krim 2014.

Någon flygbas blev det dock inte.

Lukasjenka förklarade sedan att den var onödig. Varför parkera de ryska planen på belarusisk mark där de är lätt åtkomliga för Natobomber, när de ändå kan komma flygande från Ryssland på bara några minuter? Putin håller förmodligen inte med. Men något öppet käbbel om basen har det inte varit.

Som bekant följdes valet 2015 inte av stärkt ryskt inflytande utan i stället av ett närmande mellan Lukasjenka och Väst, som nådde vägs ände först denna höst – med presidentvalet i augusti. Och det var nu, med de massiva protesterna och Västs avståndstagande, som Rysslands politiska stöd blev nödvändigt för Lukasjenka.

Så frågan är om historien kring den ryska flygbasen också håller på att få sin fortsättning.

Får man tro militärexperten Yahor Lebjadok så är svaret, kanske, ja.

I en längre artikel för den ryska oberoende nyhetssajten Meduza reder han ut begreppen kring det belarusisk-ryska militärsamarbetet.

I korthet kan man säga att Ryssland redan i dag, ja, sedan 90-talet, arrenderar två militära ”objekt”, nämligen missilvarningsanläggningen i Hantsavitjy och radiostationen i Vilejka, genom vilken Ryssland kan kommunicera med sina u-båtar i alla världens hav. Kontrakten för objekten tecknades 1996 och löper ut nästa sommar. Allt tyder på att de kommer att förlängas.

Därutöver säljer och köper länderna militär materiel av varandra för ungefär lika mycket vardera, 250-300 miljoner dollar om året.

Att en handfull radiotekniker – eller vad det nu är för personal Ryssland har vid de två objekten – skulle kunna ockupera Belarus är förstås en löjlig tanke. Gissningsvis är det även svårt att gömma en ockupationsarmé på en flygbas.

Följaktligen fäster Yahor Lebjadok i stället uppmärksamheten på de gemensamma militärövningar som tagit ny fart efter Lukasjenkas möte med Putin i Sotji i september. Även under den öppna delen av det i huvudsak slutna mötet flaggas det för dessa. Nästan varje månad är någon övning inplanerad, konstaterade ledarna.

Mötet följdes också av att Rysslands försvarsminister Sergej Sjojgu besökte Minsk. Därefter, skriver Lebjadok, förvandlades den sedan tidigare planerade övningen Slaviskt broderskap från en mindre antiterroristövning (där även Serbien skulle ha varit med) till en storskalig försvarsövning med luftlandsättning av ryska fallskärmstrupper nära polska gränsen.

Lebjadok och hans expertkollegor är nu inne på att Ryssland tänker kontrollera Belarus genom ständigt pågående övningar, med rysk truppnärvaro. Kanske ligger det något i detta. Sådana övningar är ju också lättare att öka eller minska efter rådande läge, jämför med en flyg- eller något annat slags bas. Däremot, föreställer jag mig, kräver de den belarusiska partens kontinuerliga medverkan på ett sätt som decennielånga avtal om baser inte gör. Belarus, vare sig det företräds av Lukasjenka eller av en demokratisk regering, kan rimligen stoppa övandet.