Putin fortsätter att bli förolämpad

Ett halvår efter att den kontroversiella lagen om förolämpande av ryska myndigheter infördes, finns nu något av ett facit när det gäller tillämpningen. 23 personer har nämligen ådömts bötesstraff som hunnit vinna laga kraft. De flesta fick betala trettiotusen rubel, vilket motsvarar fyra och ett halvt tusen kronor. De flesta, 18 personer, hade också riktat sina förolämpningar mot president Vladimir Putin.

Det senare är ingen slump. Efter att även några borgmästare och guvernörer försökt använda den nya lagen mot sina belackare har det förtydligats att den bara omfattar presidenten, regeringen, konstitutionen, parlamentet och domstolarna. Men i praktiken huvudsakligen den förstnämnde, alltså.

Det var också Putin som egentligen drev igenom lagen. Från början var den bara ett förslag från några parlamentsledamöter och rönte då kritik från relevanta myndigheter: riksåklagaren, kommunikationsinspektionen Roskomnadzor, justitieministeriet och ministeriet för digital utveckling. (Lagen handlar om uttalanden på nätet, i praktiken rör de flesta pratiska fallen det sociala mediet Vkontakte – den ryska varianten av Facebook). Kritiken förbyttes dock i stöd efter att Putin själv hade uttalat sig för laginitiativet.

Som jag tidigare konstaterat ska lagen enbart omfatta oanständigt formulerade förolämpningar, vilket man någorlunda väl tycks ha hållit sig till. Detta förklarar sannolikt varför de som bötfällts inte i något enda fall är organiserade oppositionella utan i huvudsak enskilda individer som utgjutit sin ilska på nätet. En annan anmärkningsvärd omständighet är att de bor på mindre orter, där det saknas just ett levande civilsamhälle.

Advokaten Stanislav Seleznjov, från människorättsnätverket Agora, redogör för allt detta och mycket annat i en färsk rapport. Han konstaterar också att det redan tidigare fanns goda juridiska möjligheter att försvara sig mot förolämpningar. Årligen döms omkring fjortontusen i administrativ ordning för förseelsen förolämpning. Därutöver döms även tiotusen personer för det specifika brottet förolämpning av myndighetsföreträdare. Men Putin tyckte uppenbarligen att det behövdes en särskild lagstiftning där han som individ slipper stå som målsägande, utan hellre kan figurera som institution.

Selezjnov konstaterar också att äldre tiders majestätsbrott visserligen lever kvar i en del demokratiska länders lagstiftning, men antingen är på väg att fasas ut eller i praktiken inte tillämpas.