Rekordfå frianden i ryska domstolar

Chansen att frias i rysk domstol har aldrig varit lägre än i dag, eller rättare sagt än den var under år 2018 – för vilket det finns färdig statistik. Bara 0,235 procentav alla domar var friande. Alltså en dom av 426. Det är den lägsta siffran hittills i det postsovjetiska Ryssland. Ja, den är faktiskt lägre än nästan alla jämförbara siffror även från sovjettiden.

Journalisten Aleksandr Sokolov, som själv nyligen avtjänat en politiskt motiverad fängelsedom, har gjort en djupdykning i statistik från det ryska domstolsväsendet och presenterat resultatet i en lång och sifferspäckad artikel.

Fler siffror innebär förstås också fler nyanser. Om man till de friande domarna lägger även nedlagda mål, då man redan innan domslutet kommer fram till att den åtalade inte begått något brott, så stiger exempelvis siffran till 0,4 procent. Och fokuserar man bara på dem som faktiskt hävdar sin oskuld så har de bortåt en chans på tio att gå fria. Det är dock få som gör detta. Sokolov menar att många oskyldiga i stället erkänner sig skyldiga i hopp om lindrigare straff, eller åtminstone för att få bli förflyttade från häkte till en mer dräglig fängelsetillvaro.

Och hur man än mäter så tycks ryska domstolar inte göra mycket annat än att stämpla sitt godkännande på de anklagelser som utredare och åklagare lägger fram.

En historiskt jämförande tabell som Sokolov inkluderat, med genomsnittliga friandesiffror under olika ryska och sovjetiska ledare, visar litet överraskande att det var bättre förr. Ja, allra bäst verkar det ha varit under Stalin och ganska bra även under Chrusjtjov, då 7 respektive 4 procent av de åtalade friades. Det är under Brezjnev som proportionerna börjar likna dagens och under Andropovs korta styre var det lika illa som 2018.

En annan överraskning är kanske att det var svårare att bli friad under Jeltsin än det har varit under Putin.

Det är dock vanskligt med historiska jämförelser. Som bekant skickades miljontals människor i fångläger under Stalin och att fler friades i Sovjetunionen betyder inte att deras rättigheter var bättre tillgodosedda än dagens ryska medborgares.

En förklaring till friandena under Stalintiden som nämns i texten är dock folkdomstolarna, där domarna utsågs i val. Dessa var måhända inte särskilt demokratiska men en följd blev i alla fall enligt Sokolov en viss självständighet som sedan gradvis gick förlorad under samhällets byråkratisering. Det är ingen slump att folkdomstolarna inte märks så mycket i repressionen, skriver han.

I dag ställer Sokolov och andra sitt hopp till det experiment med jurydomstolar som redan införts i mycket liten skala, omkring en halv promille av rättegångsfallen. Dit hör dock sedan förra sommaren mord och grov misshandel. Av tretton fall som ställts inför jurydomstol i Moskva resulterade hela fem i friande domar.