Rösträkning riggas återigen

Förberedelserna inför det belarusiska parlamentsvalet 17 november fortskrider. Häromdagen offentliggjorde Centrala valkommissionen statistik över distriktsvalnämndernas sammansättning. Det låter kanske inte så spännande, men är ändå en viktig första indikator på huruvida Lukasjenkaregimen tänkt genomföra ett vanligt fuskval – eller kanske anstränga sig för att det denna gång ska se bättre ut i omvärldens ögon.

Eftersom det finns 110 platser i parlamentets underhus, och ledamöterna väljs i enmansvalkretsar, så finns det också 110 valdistrikt. Distriktsvalnämnderna utgörs av totalt 1430 personer, alltså ett drygt dussin i varje distrikt. De ska samordna de långt fler nämnderna i själva vallokalerna där rösterna lämnas och räknas, och samla in resultaten från dessa. Alltså är de en mycket viktig länk i det förväntat riggade valet.

Vad är då dessa 1430 personer för människor?

De flesta – 872 personer, eller 61 procent – är kvinnor. Mycket få, 3,6 procent, är yngre än trettio år. Så blir det kanske per automatik när man söker välartade, eller i det här fallet snarare anpassliga, nämndmedlemmar.

Bara 225 personer, eller 15,7 procent, uppges vara statstjänstemän. Jag vet inte om den siffran omfattar kommunanställda, och helt säkert utelämnar den anställda vid offentligägda företag. En kvalificerad gissning från min sida är att de allra flesta av nämndmedlemmarna har en anställning som lätt kan avslutas om de sätter käppar i hjulen för fusket.

Men mer påtaglig är kanske statistiken över hur medlemmarna har nominerats till nämnderna.

Här finns en ganska stor oklar grupp, 494 personer eller 35,4 procent, som har nominerat sig själva. Det säger kanske inte så mycket. Men 1040 personer, 72,8 procent, är nominerade av organisationer eller politiska partier. Och här är bilden desto tydligare. Nästan alla har nominerats av kända regimtrogna organisationer så som lydiga fackföreningar, organisationen Belaja Rus – ett apolitiskt de facto maktparti som har de flesta parlamentsplatserna i dag – samt de officiella kvinno-, ungdoms- och veteranförbunden. En mindre del har nominerats av de regimtrogna politiska partier som annars inte gör mycket väsen av sig och inte heller har särskilt många platser i själva parlamentet.

Helt utestängd är inte oppositionen. Det regimkritiska kommunistpartiet Rättvis värld har hela 23 (!) nämndledamöter, socialdemokratiska Hramada fyra, Belarusiska folkfronten tre och Förenade medborgarpartiet en. Även den oppositionella rörelsen För frihet fick in fyra personer – av de 117 man hade nominerat – i nämnderna.

Oavsett om dessa undantag beror på skickligt manövrerande, på misstag av lokala makthavare, eller på att man i någon liten mån vill hålla skenet uppe, så visar den fortsatta marginaliseringen av oppositionen att regimen även denna gång vill ha full kontroll över valresultatet.