Sjunevitj på defensiven

Intervjuprogrammet ”Inget privat” på den belarusiska tv-kanalen ONT är till det yttre inte helt olikt vilket intervjuprogram som helst, exempelvis SVT:s ”Min sanning”. Iscensättningen är fränare, programledaren Marat Markov – som också är chef för kanalen – är ännu litet mer följsam mot intervjupersonen, och lojaliteten mot landets ledarskap skiner igenom på ett sätt som inte vore möjligt i demokratisk public service.

Strax innan nyår var inrikesministern Ihar Sjunevitj gäst i programmet. Bland annat beskrev han då landets HBTQ-rörelse med ett nedsättande, men litet svåröversatt ord. Bokstavligen sa han i alla fall att de var fulla av hål. I korthet gick hans förklaring ut på att de inte bara använde sina håligheter på annat vis än naturen föreskriver utan även har hål i huvudet, för att använda ett svenskt uttryck.

Åsikten förvånar inte den som minns förra vårens fnurra mellan Sjunevitjs ministerium och Storbritanniens ambassadör. Ambassadörens stöduttalande för HBTQ-rörelsen bemöttes av ett ministerieuttalande där det slogs fast att homosexuella förbindelser var ”falska” och att ministeriet stod upp för det äkta. Desto mer följdriktigt var det att Sjunevitjs senaste uttalande anmäldes av människorättsorganisationen Vjasna till Riksåklagaren och Utredningsmyndigheten, så som hets mot folkgrupp.

Häromdagen svarade Riksåklagarens avdelning för medborgerliga fri- och rättigheter att ministern hade uttryckt sin privata åsikt och att det inte fanns något olagligt i den.

Vjasna kommenterar att hetsande och diskriminerande uttalanden ofta tar sig formen av just privata åsikter, och att detta inte gör någon skillnad. Vjasnas ordförande, den tidigare politiske fången Ales Bjaljatskij, konstaterar också att inte ens när han satt i fängelse hörde han personalen där uttrycka sig på samma nedsättande vis som ministern tillåtit sig att göra – just för att de förstod att det var olämpligt.

Till detta kanske kan fogas att programtiteln ju faktiskt var ”Inget privat”. Sjunevitj deltog för övrigt iförd tjänsteuniform.

Hela den halvtimmeslånga sändningen kan ses på Youtube.

Vid sidan av HBTQ-rörelsen tar intervjuaren Marat Markov upp en rad frågor där Sjunevitj och hans ministerium kritiserats ur ett människorättsligt perspektiv. Det är alltifrån ministerns uppdykande i NKVD-uniform vid minnesceremonier och förföljelsen av icke-ackrediterade frilansjournalister till Mödrarörelsen 328 som hungerstrejkat mot drakoniska straff för lindriga narkotikabrott.

Sjunevitj förklarar att NKVD-uniformen var för att hedra dem som kämpade mot Nazityskland, skämtar att den som vill vara frilansjournalist ”får bereda sig på att möta en frilanssnut” (frilans-kop på modern ryska), och säger att han visserligen förstår mödrarna men att de själva bär en del av skulden för sina barns handlingar.

Det som först slår en är hur fjäskande och inställsam Markov är när Sjunevitj levererar sina svar.

Men sedan slås man också av att dessa ämnen faktiskt tas upp, alltså att regimpropagandan försöker gå i närkamp med människorättsfrågorna. En förklaring är internet. Markov säger själv att detta är frågor som uppstår när man ser resultaten av en webbsökning på Sjunevitjs namn. Jag vill dock minnas att den här sortens polemik förekom även innan internet slog igenom i Belarus. Den viktiga slutsatsen är därför att landets demokrati- och människorättsrörelse inte varit eller är så marginaliserad som många kanske tror.

Det är förstås inte alla frågor som tas upp i programmet. Exempelvis inte det överfall en grupp maskerade män – sannolikt Sjunevitjs utsända – genomförde mot Kurapatyaktivister för snart två år sedan. Men att regimen inte kan gömma sig för all kritik visar att denna är värd att fortsätta framföra.