Statsvetare: Yukos var början, detta är slutet

Vladimir Jevtusjenkov, sedan tisdag i husarrest.
Vladimir Jevtusjenkov, sedan tisdag i husarrest, officiellt misstänkt för pengatvätt genom ett oljebolag. Andra menar att Rosnefts direktör Igor Setjin nu vill åt bolaget.

EU:s och USA:s sanktioner skakar nu det ryska systemet, menar statsvetaren Vladimir Pastuchov. I tidningen Novaja Gazeta skriver han om en brottsutredning som förebådar den nuvarande maktordningens kollaps. Den misstänkte är ingen annan än Vladimir Jevtusjenkov, ledare för den jättekoncern som går just under namnet Sistema.

Även Dagens Nyheter rapporterar i dag om fallet och om det maktspel som kan anas bakom kulisserna.

Sistema är enligt tidskriften Forbes ranking det femte största bolaget i Ryssland med årliga intäkter på närmare 35 miljarder dollar. Det kan visserligen inte mäta sig med de tre största – Gazprom med 165 miljarder dollar i intäkter, Lukoil och Rosneft med 119 respektive 117 miljarder – men det kommer inte så långt efter Sberbank med 55 miljarder. Vladimir Jevtusjenkov – utbildad kemiingenjör och på sovjettiden medlem i kommunistpartiet – gjorde under perestrojkan karriär i Moskvas förvaltning och var 1993 med och grundande Sistema. I dag äger han personligen 64 procent av aktierna.

Han har också tunga förtroendeposter i näringsliv och statliga kommittéer.

I Ryssland arresteras hundratals företagare – stora som små, skriver Pastuchov i Novaja Gazeta – och ofta handlar det om att någon vill åt deras tillgångar. Men detta drabbar normalt inte så djupt integrerade aktörer som Jevtusjenkov. Att rättsväsendet sätter klorna i en sådan person betyder tolkar Pastuchov som ett tecken på att de västliga sanktionerna på allvar håller på att undergräva Rysslands politiska ekonomi. Han liknar denna ekonomi vid ett bord med en pirog till vilken man ger tillträde åt statliga tjänstemän och företagare – gränsen mellan dem är mycket diffus – och där de ostört kan tugga i sig från varsitt håll så länge pirogen är stor nog. Problemen uppstår när pirogen krymper, då börjar de slåss om bitarna. Med brottsutredningen mot Vladimir Jevtusjenkov har denna kamp nått in i själva systemet och hotar alltså att spräcka det.

Det handlar ytterst om det informella kontrakt som uppstod mellan Putin och oligarkerna efter Yukosaffären och fängslandet av oligarken Chodorkovskij för elva år sedan. Så länge oligarkerna var politiskt lojala och delade med sig av vad de tjänade kunde de tryggt plundra statsbudgeten, var kontraktets andemening. Ryssland har sedan dess levt i en korrupt och feodal, men någorlunda stabil, ordning – både på det federala och på det regionala planet. Men hädanefter, menar Pastuchov, sitter ingen säkert utom möjligen ett fåtal individer med djup förankring i de så kallade kraftministerierna. Alltså polis, säkerhetstjänst och liknande.

Den rättsliga godtycke som tidigare drabbat systemets outsiders är nu vad även dess insiders har att vänta. Så kommer det att fortsätta, spår Pastuchov, ända tills den ryska eliten – ”utmattad och tömd på blod” – inser att en fungerande rättsstat inte bara är en liberal fantasi utan faktiskt också skonsammare att leva i än ett allas krig mot alla. Detta är förstås en förhoppning värd att dela. Samtidigt klingar den illavarslande bekant. 1990-talets skildringar av dåtidens ryska maffiavärld kunde också utmynna i prognosen att när de korrupta och kriminella väl rövat färdigt skulle de inse fördelen med starkt juridiskt skydd för sina tillgångar och själva driva utvecklingen mot ett rättssamhälle.

Så blev det inte den gången, och att det skulle bli så nu känns långt ifrån självklart. För omvärlden ter det sig mer rationellt att stödja de krafter som redan verkar i rätt riktning.